…är inte lätt. Hur då liksom och om vad? Så självutlämnande blir det också, även om jag försöker vara allmän. Mitt för- och efternamn.se till och med. Men jag känner i hela kroppen att det just nu skulle passa så förbaskat bra att just blogga. Jag är ju egentligen en sådan som bloggar, visste du det? Nu kommer det: den där ursäktande stilen, hålla ryggen fri, o.s.v… Lika bra att låta bli då.
Livsstilsblogg – finns det något fulare ord?
Låt mig börja med en enkel dagbok.
MÅNDAG
Vaknade tidigt av babyjoller, men fick sova vidare en stund. Frukost var det ont om, skåpen gapade tomma liksom min mage, men påhittig som jag är stekte jag på det sista ägget, delade på hälften och lade som pålägg på en varsin knäckeskiva. Den sista skvätten mellanfil fick gå med en hackad äppelbit som legat och brunat till sig i kylen över helgen. Men ett delat äpple håller sig längre än jag kunde tro visade det sig! Så strödde jag Santa Maria ingefära och ringlade honung på filen och det kändes riktigt festligt till slut. Kaffe fanns det också.
Babysim heter det på måndagsförmiddagar. Vi gillar det skarpt, är bäst i bassängen. Kommer dit och äger stället bara. Firade med för stark mat på Peony.
När vi kom hem en sväng bestämde jag mig för att inte värma en tragisk Nestlé-burk till babyn, men hon var inte så sugen på det hemlagade och jag kände ändå att varför inte, varför inte, varför inte bara köra de där burkarna (ok, det finns andra märken, ville mest spä på) till babyn utan minsta dåligt samvete och så lagar vi egen babymat när vi känner för det. Orkar inte vara en sån där morsa jag säger till andra att de inte ska vara för att det är så onödigt att gå runt med dåligt samvete för allt man inte gör istället för att känna sig nöjd och belåten med allt man gör. Klassiskt tema.
Nåväl, vi tog oss till Söder jag och babyn, mötte upp Malin och så fikade vi vid Nytorget, latte och bulle, såg kändisar och en tv-inspelning med en programidé som jag redan kommit på för lääänge sedan. Blev faktiskt skitsur för det, kanske skriver något längre om saken senare… Vi får se… Förbannad blir man i alla fall!
(Nu när jag skriver stryker Per runt i lägenheten och gör sig i ordning för läggdags, typ hänger tvätten, hämtar vatten, släcker lampor vilket gör det väldigt svårt att koncentrera sig. Du vet när du väntar på att någon ska gå och så tar det bara för lång tid, allt blir utdraget och det händer aldrig. Nu kommer han in här i vardagsrummet, kollar om förstärkaren är avstängd vilket den är och frågar: vad är det här för konstigt program, om teven som står på mute. Det är något ”Hela blabla bakar”, men jag mumlar: nåt bakprogram. God natt, säger han. Mm god natt.)
Malin och jag hittade en extreemt märklig gemensam nämnare, tyvärr kan jag inte skriva om det, men det var som sådär helt supermärkligt. Om det hade varit en film hade man tyckt att det var stört överdrivet.
I regnväder promenerade vi hemåt, över den bullriga, blåsiga Skanstullsbron och jag kände lite livet i mig, kom hem med blöta hårtestar och utbrast nästan ett: ”aah härligt”, men inte.
Per stod och dammsög i bara fillifjongerna, jag lämnade babyn och gick till Ica. Surrade i telefon med syrran på vägen men använder ej headset så det blev ganska jobbigt till slut med kundkorg på armen, men det är värt det väldigt länge bara för att få prata med henne.
Hemma igen var babyn trött och hungrig, klunkade välling och somnade snabbt. Vi vuxna lagade pasta carbonara, snabbstädade och kollade på två dåliga tv-program. Åh vad jag ska skriva om det här i bloggen snart. Om all dålig tv! Visst, jag fattar att det är svårt att skapa ett helt tv-program, en serie eller vad det nu kan vara, but still!!! Jag tycker det är extremt konstigt att det sänds ett sådant massiv av extremt dåliga, sega och ointressanta program. Ungefär lika konstigt som om någon alltid skulle tala i tempusformen preteritum. Och det vet jag eftersom jag nyss har träffat på en.
Förlåt, förlåt om jag tråkat ut dig! Lova att inte håna mig på något sätt bakom min rygg i så fall, typ:
– Såg du att Agnes har börjat blogga?
– Va, äre sant? Agnes?
– Ja, Agnes!
Testa gärna alternativet:
– Jag såg att Agnes har börjat blogga, hon verkar gilla det, men det där med bloggar har aldrig varit min grej.
– Intressant att du säger det, själv läser jag en del bloggar, men just Agnes blogg föll mig inte i smaken eftersom jag inte är så intresserad av att läsa om vad andra åt till frukost.
Så, med ryggen fri, tack för att du läste.
Vardagar 