Jag har tröttnat. Hur är det inte då för syrran och hennes tjej?

I början av deras graviditet försökte syrran förklara för mig hur märkligt det känns för henne och tjejen när folks typ andra fråga efter kungörandet: ”vi ska ha barn”, är: ”hur gjorde ni då?” eller: ”har ni åkt till Danmark?” eller: ”är det inte aslång kötid?” eller: ”känner ni donatorn?”, o.s.v…

Jag förstod faktiskt inte då vad hon menade. Sa att: ”folk vet inte hur två kvinnor går till väga för att få barn”, ”de menar bara väl, vill sätta sig in i er situation”, ”jag var inte heller helt hundra på reglerna”, ”det är väl bra om folk fattar så det blir mer normativt”. Jag fattade inte då, men efter att ha fått liknande frågor efter cirkus varje gång som jag kungjort mosterskapet – har jag förstått, tror jag. Och det tog inte lång tid förrän också jag ledsnade på frågorna, samtidigt som jag inte klandrar någon eftersom själv varit där och vet vilka frågor som kan ploppa upp.

Därför vill jag nu ge den som känner sig träffad en liten lektion i samtalsteknik när någon berättar att hen väntar barn, med förhoppning om att folk ska ställa normala frågor till gravida homosexuella och deras systrar. Eller varför inte applicera samma förhållningssätt på liknande normbrytande företeelser, så att alla dessa stackars individer slipper agera samhällsupplysare och avvikande specialfall gång på gång på gång på gång.

Så här kan det alltså gå till, håll i er!!!

**Exempel 1 **

– Vet du förresten, vi ska ha barn…
– Nähe! Vad roligt! När då?
– I maj… Slutet på maj.
– Men ååå perfekt ju med en nyfödd i sommar.
– Ja, det blir nog bra.
– Känns det pirrigt, att bli mamma?
– Nja, än så länge är det ju mest fokus på graviditeten.
– Ja, så var det för mig med…
– Man fattar inte att det kommer komma ett barn…
…osv…

**Exempel 2**

– Har jag sagt att vi ska få en bebis i november?
– VAAA!? Shit vad kul! Grattis!
– Tack! Det känns kul, och lite läskigt såklart.
– Mår ni bra och så…?
– Jorå, illamåendet har lagt sig, men nu är det så mycket som ska fixas.
– Mm, det är väl det kan jag tänka mig. Man måste väl ha vagn, säng och grejer?
– Vi har nog fixat det mesta redan i och för sig.
– Haha, typiskt dig att bli så nervös och helt ”uppe i det”.
…osv…

**Exempel 3**

– Någon ska bli morsa i år…
– Äre sanning?
– Jajamen, i augusti!
– Men då borde du vara…? Aha, det är XX som är gravid. Grattis gumman! [kram]
– Tack… Eller, det känns så konstigt när folk säger grattis och pratar om att det ska bli ett barn, för man fattar ju inget nu liksom.
– Nej, jag vet. Var samma för min kompis, hen var helt chockad när ungen kom ut. Har ni varit på sån här föda-barn-kurs?
– Vi har bokat. Det är lika bra så man inte går miste om någon viktig info.
– Hehe, verkligen. Har ni kollat kön eller…?
– Kanske det…
– Äh, luring där. Det blir säkert världens coolaste, sötaste unge. Hoppas Fido tar det bra?

– Ja, det är typ mest det vi oroar oss över nu…
…osv…


Är ni med? Dialogerna skjutsar igång ett samtal som inte handlar om detta: http://www.rfsl.se/?p=405 [KLICKA OCH LÄS PÅ OM DU ÄR INTRESSERAD]

Det handlar inte om att hyscha och mystifiera. Det handlar bara om att tjonga till sig själv i skallen och se att: detta är två människor som väntar ett barn och inget annat. Som sagt har jag själv ställt dessa frågor, till min egen syster visserligen, men nu har jag förstått hur ointressanta de är och att svaren egentligen har 0.0 betydelse i sammanhanget. Arlas sentimentala eko-mjölksreklam får avsluta inlägget, varsågoda:

Annonser

Modeveckan (forts…)

I alla fall (somnade om, se nedan): är jag någonsin på Trädgården? NEJ! Varje, varje sommar är det såhär, ända sedan Trädgården öppnade där under broarna har det varit såhär – att jag sett framför mig mig själv i något extra snyggt klädesplagg och höga skor, flera soliga kvällar men så slutar det med att hela Södermalm är tapetserat med ”SOMMARAVSLUTNING PÅ TRÄDGÅRDEN”, som ett slag i ansiktet och jag har inte varit där en endaste gång.

Med eller utan barn – samma sak, japp.

Eller, den här sommaren har jag faktiskt varit på Trädgården en gång. Vad jag hade på mig minns jag dock inte. Minns att jag lånade Lisas fina Chanel-läppstift. Här är en bild:


Kan jag alltså sluta låtsas att jag är stammis på Trädgården, kan jag sluta köpa kläder som inte passar min huvudsakliga hobby: att vara hemma? (Eller bara vara snygg på hemmaplan helt enkelt).

Modeveckan

Ni vet i provrummet, så snygg man kan vara i ett alldeles extra ordinärt snyggt plagg? Oj, den här klänningen. Den här klänningen och ett par sandaler, min bruna väska… På Trädgården i sommar? Då ska jag ha den här. På Trädgården, tidig kväll i solen, ganska mycket folk ändå. Hög musik.

[åh nej, nu vaknar hon mitt i blogginlägget, jag hinner ju fan inte med detta självförverkligande!!!]

TUT på dig med!!!!!!!!!!

Jag minns inte exakt, men kan tänka mig att jag, innan jag fick barn, skulle stört mig något vedervärdigt på grannar som klagade på ljud i huset som väckte deras bebisar. ”Hallå! Vi har faktiskt en 9 månaders här som försöker sova!”
”Aaa, men vi försöker grilla och råkar vilja lyssna på lite feeeta beeeaaaats!!! Come on all ya, mamas n papas out there!”

Nej, men jag hade nog tänkt: ”Vad gör det, låt ungen vara vaken, lev lite för fan.”

Nu sitter man då här, morsa, 30+, allt annat än sugen på fest. Mysig kväll väntar med god mat som jag lagat bara åt mig själv för Per är borta på annat. Läser två böcker samtidigt som båda är lika bra, vill blogga, vill kolla Rapport, vila, bara vara…

DÅ KOMMER MAN PÅ ATT DET ÄR FÖRENINGSFEST IKVÄLL!!!!!!!! Och någon i denna förening äger en… TRUMPEEEEEET!!!!!!!!!!!!!!!! (Eller kanske en trombon?).

Nåväl, nu har jag lyckats lugna lillan. Men ändå slösat tid på att formulera detta inlägg.

Inte ens en melodi spelades, bara TUUUUT… TUUUuuuT…

Twin twin situation

I lördags var jag på 70-årsfest, den ena har fyllt 40 och den andra 30 = 70! Hon 30-nånting är också tvilling, som jag. Vi snackar stjärntecken alltså! Detta tänker man inte på varje dag va? Att man ”har ett stjärntecken”. Men då vet ni, på festen, så hamnade jag på samma balkong som två astrologi-troende och det var riktigt spännande.

Som ni redan förstått är jag obotlig skeptiker. Dock fick jag igår en känsla av att horoskopen kanske ändå kan ge mig någonting…

Blev introducerad till en underbar html-anno 1998-sida med livs levande gif:ar där jag nu suttit och gottat mig i info om mig själv. Här: http://aha.nu/

En av tjejerna på balkongen hjälpte mig att klicka fram mitt alldeles exakta horoskop med månens position och allt vad det var och hon läste högt för mig med sin braiga högläsarröst. Ljummen sommarkväll var det också. Med en dämpad men ändå stark röst som liksom masserade hörseln, tog jag russinen ur kakan. Petade ut det som stämde och nickade förnöjt, men slängde raskt negativa grejer eller sånt som inte alls hade med mig att göra.

Tvillingen kände sig sedd och bekräftad, formulerad i skrift. Det var en härlig stund, en lekfull liten vägledning till självinsikt.

[BILD FRÅN: aha.nu]

Bloggfix

Jag önskar att bloggen hette nåt coolare än bara mitt namn. Men det är inte så himla lätt. Allt känns för genomtänkt och pinsamt. Tänk om det kunde få kännas spontant och smart istället?

På engelska. Rappt. Något man minns. Som sätter sig på hjärnan. Artistnamnsaktigt…