Soon!???!!

Tack bloggen för att du finns. Jag orkar inte gå runt med all denna vrede inombords, den måste uuuuuut!!!!!

Kollar Boys på Svt play. Var beredd på att det skulle vara kasst, men sen att verkligen se det.

HALLÅ!? Vem beviljar allt skräp?

PEKBÖCKER. Nu har jag bläddrat igenom nära på hela sortimentet och snabbt lyckats urskilja vad som duger och inte. Men det som inte duger, det där torra, intetsägande, platta, dåliga utan rytmhur kan det ha blivit utgivet från första början då?

Nour El Refai, Stina Wirsén och Emma Adbåge är de enda som håller måttet. Anna-Clara Tidholm eventuellt. Och Babo pekar-böckerna <3

Men nu till sak: Soon heter en grym app jag laddat ner, där man prydligt kan lista filmtips, böcker, serier, etc. Sådant man tänker att ”detta vill jag se/läsa nån gång men inte nu”. En app 100% i min smak. Så slog det mig nu när jag kollar på Boys samtidigt som jag skriver, att när knockades jag av en tv-serie eller film senast? Visst, jag kollar knappt på sånt längre, men…? Jag vill se en Six feet under, Lost S01, Orange is… S01, osv. Jag vill hamna i en grymt välproducerad värld med karaktärer som inte känns som karaktärer – fattar ni? Vill se film av en ny Ruben Östlund. Älska någon lika mycket som jag älskade Amelie Poulain för cirkus 14 år sedan. Gråta när Nate dör som om det vore min egen bror nästan.

Soon… Soon vadå? Vad ska in i appen?


Bildlänk: http://screenmusings.org/Amelie/images/Amelie-0567.jpg

Annonser

Superrektorn: ”Skammens tid är förbi”, ”Gränser rör sig…”

Lina Axelsson Kihlblom – ”superrektorn” även kallad. En som vågar gå egna vägar för att vända usla skolresultat. Nu har hon skrivit en självbiografi där hon berättar om sin könskorrigering. Först delade jag detta klipp från Skavlan på Facebook, men så tog jag bort det ganska snabbt. Det kändes som att jag delade en snaskig nyhet: ”Superrektorn har gjort en könskorrigering!” när jag i själva verket vill hylla hennes förhållningssätt till skolan och samhället.

Ur Expressen (http://www.expressen.se/nyheter/superrektorn-berattar-om-konskorrigeringen):

”Att hon nu berättar om sitt förflutna är delvis för att det är en möjlighet att göra det på sina egna villkor.

– Jag vill äga min historia, för det är en ganska vacker historia. Den handlar om att ta sitt öde i sina egna händer och göra något vackert av det.

För Expressen berättar Lina Axelsson Kihlblom att intervjun har lett till många glada tillrop i telefonen. Samtidigt väller hyllningarna in på sociala medier.

– Jag blir jätteglad och jätterörd. Man kan säga att det är ett tecken på att vi ska sluta skämmas för att vi är de vi är. Skammens tid är förbi, säger hon.”

Och detta skrev hon på Twitter (@RektorLina):

”Många frågar hur veckan varit efter Skavlan. Bestämde mig för att jag är det nya normala. Gränser rör sig, ibland får man dock hjälpa till.”


Jag blir alldeles till mig. Får en stark känsla av att saker händer, sakta kanske men ändå. Visst kommer det bli bättre? Visst kommer det bli öppnare? Visst kommer mitt barns generation att ha en ökad acceptans för avvikare från normen? Visst kommer gränserna att röra sig, normerna att vidgas?

På öppna förskolan sa jag samma sak för ett tag sedan, när jag insåg hur otydligt barnens kläder avslöjade kön. Gränserna rör sig!

Avslutningsvis ett Lina-citat från Skavlan. Och måtte ingen elev behöva skämmas över sig själv, måtte skolan ta sig själv på allvar, när det gäller sin essentiella roll att forma ett öppnare samhälle. Skolan är samhället. Punkt.

”– Om jag går runt och skäms för halva mig, hur ska jag då vara autentisk i min roll där jag ska skapa skolan i det nya Sverige?” /Lina Axelsson Kihlblom

Bildlänk: http://d20tdhwx2i89n1.cloudfront.net/image/upload/t_next_gen_article_large_480/x0igsrghwyi76vokdjca.jpg

Rita

Jag har hittat på en födelsedagspresent till en liten person som jag suttit och ritat på nu. Åh gud vad det är mysigt och kul och skönt att få sitta och dra med penna mot papper! Rita löv, rita fågel, skriva ord fint, göra snirklar och raka linjer.

Vet ni vad jag längtar efter? Jo, möten på jobbet. Att anteckna på möten, för hand alltså, göra fint. Raka linjer, snygga bokstäver och symboler. Jag längtar så mycket att jag funderar på att byta bana här i livet från lärare till konstnär?

KONSTNÄR!!! Vad ska jag skapa? Snirklar och raka linjer?

Sådan ångest att tänka så: om jag skulle bli konstnär istället. Så himla… usch jag vet inte. Stackars mig. Stackars läraren som hellre ville bli konstnär eller författare som som nöjde sig med den omhändertagande undervisande rollen bland galna ungdomar.

Ni fattar va? Gräset är alltid grönare :) Jag vill inte bli konstnär – det är bara ”en dröm” när jag sitter där på APT:t och drar linjer och får månadslön. Ni fattar? Du som är konstnär lär ju fatta i alla fall, som drömmer om fast jobb, rutiner och en chef?

Om 9 minuter

Bild 2015-10-28 kl. 08.58Om 9 minuter börjar mitt seminarium, på distans, svenska som andraspråk för lärare, lärare som lyfter sig. Lärarlyft. Flyger, svävar, över alla andra.

Om 8 minuter ska jag presentera en avhandling. Vi hade det i läxa, att välja en avhandling om skrivande, att läsa den och förbereda en presentation på max 10 minuter.

Om 7 minuter… Det började med ångest, jag hatade avhandlingen jag valt, jag förstod inte hur jag skulle kunna sammanfatta en avhandling på c:a 300 sidor med hur mycket fakta och info som helst. Men så kom jag liksom in i den… Fastnade en aning. Blev intressant.

Om 6 minuter är det nu. Den handlar om skrivande, läsning och bilder. Och hur bra passar inte det för en lärare i svenska, bild och svenska som andraspråk? Svinbra kan jag tala om! Bilder ingår i skolan, överallt, hela tiden. Men i vilken grad problematiseras dem i undervisningen? Låg grad enligt avhandlingen.

Om 5 minuter ska jag berätta detta för de andra lärarna. Att bilder finns, men inte problematiseras. Jag kommer att uttala ordet diskurs för kanske första gången. Skrivit det har jag gjort genom åren, men att säga det: diskurs, det är något annat.

3 minuter! 2 minuter tog det att skriva ovanstående stycke. Diskurs är ett svårt ord förstår ni.

Gillar ni min blogg?

Om 2 minuter börjar det, mitt seminarium. Have to go!

Utkast

26 utkast ligger och väntar på att bli färdigskrivna. Minst lika många anteckningar i mobilen.

Men nu är det så att jag är föräldraledig vilket betyder att fokus nr. 1 är mitt barn, inte min blogg. I samma veva pluggar jag svenska som andraspråk för att snygga till min lärarkompetens, säkra min framtid. Fokus nr. 2 alltså.

När är bloggen fokus nr. 1? Pensionen?

Jag minns nostalgiskt dagarna som student, då jag startade upp blogg på blogg på blogg, la timme efter timme på att välja design och lära mig lite koder för att snygga till det ordentligt. Fotograferade med riktig kamera, redigerade i Photoshop. Kommer en sådan tid tillbaka?

– NEJ!

Därför ska jag nu bjuda på en summering av alla utkast, eftersom jag inte hinner skriva dessa 26 inlägg. Alla utkasten är inte med i sin helhet för det skulle ni aldrig orka läsa.

Varför inte droppa en kommentar med det inlägg du allra helst skulle vilja se i sin helhet? ”Önskeinlägget”…


  1. Är du en frukostmänniska?
    Så jävla less på kategoriserande och stämplande. Stipendieutdelning, ”klassens…”, självbild.
  2. Selfi
    Att råka få se nån som åker själv och tar en selfie på tunnelbanan. Så… rart :(
  3. Sommar
    Nu har fladderbyxorna hittat ut. Nu luktar det på bussen. Nu gifter sig princen. Nu
  4. Att vara en dagboksskrivare
    Jo, jo, identiteten formas såklart genom ”det hemliga dagboksskrivandet” också, men på ett helt annat sätt eftersom det inte är meningen att en käft ska läsa skiten.
  5. Matpanik
    En lyxig grej med att vara lärare är att kunna äta i skolmatsalen varje dag och därmed slippa bestämma måltid och också slippa laga den.
  6. Nykär vs. människohatare
    När man är föräldraledig tvingas man in i nya sociala sammanhang dagligen, så till vida att man inte sitter hemma dagarna i ända. Det kan vara på bussen där barnvagnar ska trixas in eller i en hiss. Eller på öppna föris, på en offentlig toalett med skötbordsrum, på bibblan, etc, etc.”Människohatare” står det i rubriken. Usch, det låter hemskt! Och jag tar såklart i när jag skriver så, men det bör ju späs på en aning så att det blir lite drag i texten.
  7. Om listor

    De smarta och coola säger:
    ”Riv listorna!”
    ”Du ser ju inte allt du gör, bara det du inte gör!”
    ”Listor stressar bara!”Men faktum är att mina listor funkar som avstressare. Inte på så sätt att de hjälper mig att komma ihåg eller liknande, nej utan såhär:

    Om jag har skrivit på en lista att jag har som ambition att yoga varje morgon, då har jag plötsligt börjat identifiera

  8. livsstilsblogg
    2) Jag vet såklart vad ordet livsstil betyder, men vill bara att vi ska rota lite mer i begreppet för att förstå detta med livsstilsblogg och vad fan det är. Vardagsblogg, kunde det heta så istället?
  9. Sommarlov
  10. Inspiration
    Här är några av mina idoler:
  11. Midsommarafton 2015 – en berättelse
  12. Älskar ilskan och irritationen <3
    Ottar blev arg på sin tid och i pjäsen om henne var det ilskan jag gillade bäst (skrev om det här).Snubblade förbi en text på Fejan från Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article20990581.ab och kände samma.

    Älskar ilskan och irritationen! Älskar: ”har du ingen skam i kroppen Madeleine!?”.

  13. Böcker jag vill läsa, som jag också har hemma
    <foto>
  14. Air bnb – inspiration
    Typiskt Köpenhamnskt, så som jag tänkt mig. Grafiska designers som bor där. Vindsvåningar, trägolv, konstböcker, pinnstolar. Okej, jäkligt föru
  15. Könsorganen
    Har lyssnat på Saga Becker, Sommar i p1: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/571818?programid=2071Lyssna du med på det! Gripande och mycket viktigt!

    Glitterkjol, smink, blanka skor, slips, kostym, rygga, portfölj, sandaler, håååååår, solbränna, Gucci-glajjer, iPhone-påse i skinn runt halsen, trasiga mjukisar, teddyjacka, leopardmössa, snowjoggers, magväska, vadmalsmantel, mockasiner, rustning, badmössa, pyjamas, regnkappa, och så viiiidareeeee – får en människa vara som hen vill bara, när ska så bli, när ska låsningarna släppa, när ska stilar, lustar, känslor, identitetstillhörigheter bara accepteras en gång för alla utan något jävla knussel?

    Tjönsorganet!!!!!!!!!! Normer!!!!!!!!!!! Hat!!!!!!!!!!!! Fördomar!!!!!!!!!!

    – Allt är  k o n s t r u k t i o n e r  av uppbyggda, skapade kategorier –

    – JAG – HATAR – KATEGORIER –

  16. Det lilla första året
    <bild>
    Lilla, lilla early baby-bodyn som var alldeles pösig ihop med brallor i samma mönster. På fotot ligger den lilla bodyn på en 74-body som passar idag, en jättebody tyckte vi då såklart: ”inte ska hon bli så stor?” Ändå var hon inte så liten jämförelsevis i en prematurvärld.
  17. Gustavsberg
    Har ni varit där i Gustavsbergsfabriken och Ittala-outleten?Ni har hört om det va? Att man kan åka dit och köpa skadat gods, lite billigare.SÅ härligt trodde jag inte det skulle vara! SÅ sugen trodde jag inte att jag skulle bli på att börja samla olika serviser! SÅ mycket trodde jag inte att jag skulle stå och fingra på Marimekko-servetter 4 pkt för 99 kr.

    Men oj så fel jag hade. Porslin paradise. Bättre än IKEA!

  18. Uppstyrsel
    Bloggen har fått kritik som säger att den var bättre förr.
  19. Hos morsan
    Är hos morsan. Dagen går. Frukost, snart lunch, snart middag. Såsig i huvudet, osugen på att gå ut. Glad att det regnar, stressad när solen kikar fram.
  20. Tänker mycket på detta med ordning och reda, är det värt det?
  21. Modeveckan
    Malin Wollin, fotbollsfrun, jag har precis börjat läsa hennes blogg. Hon är rolig. Krönikör också på Aftonbladet och Sköna hem. Skriver så käckt om vardagslivet, helt i min smak. Man kan säga att hon är lite utav en förebild när det gäller moderskapet, inte för att hon är fotbollsfru utan för att hon alltid är så snygg! Inte tråkigt mama-snygg med typ skjorta, bekväm frisyr och tighta jeans utan snygg som vem-som-helst-snygg.
  22. Språkutvecklingen då?
    <bild>
  23. Badkruka
    Måste haka på detta tema för jag känner att det angår mig.Bloggaren
  24. Så ska en frukostbricka se ut
    Den där gången när Per missade att ge mig frukost på sängen på min födelsedag, att ens väcka mig. Den återkommer ibland, särskilt vid våra födelsedagar såklart.
  25. Hallå?
    Nora har hittat på en lek. Prata-i-telefon-leken. Så fort jag säger ”hallå?” så åker handen upp vid örat. Eller om hon får låna min lur eller om hon leker med sitt alldeles egna mobilskal. Jättekul lek!
  26. Love tattoo

Vilken är din favorit?
Kommentera och inlägget kan bli publicerat i sin helhet!

Vem är den verkliga galningen egentligen?

FullSizeRender
erkänn!!!

På öppna förskolan har man inte jättemycket att surra med de andra vuxna om förutom bebisrutiner och lägenhetsaffärer. Så när det väl dyker upp en gemensam nämnare – minsta möjliga, är det lätt att bli överentusiastisk. Det gäller då att behålla den där svala, obrydda stilen om man inte vill verka helt sjuk i huvudet.

Jag har väldigt svårt för detta, att hålla tillbaka. Istället går jag hem och googlar, stalkar på FacebookErkänner för personen i fråga genom att mejla henem. Träffar sedan länken till den gemensamma nämnaren på ÖF igen och börjar surra med den om detta, om hur konstig jag är och förlåt och blablabla…

Hur man än gör blir det fel!!!

Eller? Vem är det verkliga galningen egentligen? Den som går hem och googlar, samlar fakta och information, men som sedan inte knystar. Som fortsätter på livets bana med denna information utan att läcka varken till länken eller till den gemensamma nämnaren? Det är fan sjukt! Dags att söka hjälp!

Inte kan väl jag hjälpa att jag råkade födas som en blandning av Rainman och Mr Robot?

Här kommer nu hela historien från förra veckan, utan omskrivningar:

En pappa på ÖF hör att jag jobbar som lärare i svenska och bild och berättar att mamman till hans bebis också är lärare i dessa ämnen. Jag blir genast ivrig: ”vad heter hon, när pluggade hon på Konstfack?”. Kan hända att lite dreggel hänger också ur min mun. Mja, detta har han sämre koll på. ”Men… eeeh…”, säger jag och flämtar till, torkar dreggel. ”Var jobbar hon, vad heter hon?”

Med denna information lunkar jag hemåt igen, lunchar, får lillan att somna och så upp med datorn! Namnet klingar visserligen inte alls bekant, men någonting säger mig att vi korsat våra vägar. Och även om hennes profilbilder är väldigt luddiga kan jag snabbt kalkylera fram att detta är den XX, som jag gick i samma lilla grupp som på Universitetet, på svenskan!

JACKPOT! Jag visste det!

Och nu… Nu skriver jag ett mejl lite raskt, utan att tänka efter och klickar lika raskt på skicka. Någon timme senare kommer ångesten: ”är jag helt sjuk i huvudet? Hon vet ju inte vem jag är! Hon har ju inget sammanhang! Varför gjorde jag detta? Vad är jag ute efter?”

Innan jag får iväg mejl nr.2 (förlåt-mejlet) kommer en ängel och drar mitt finger bort från skicka-knappen. Och strax därpå kommer ett alldeles normalt svar från fröken X.

Idag på ÖF möter jag pappan face to face och erkänner muntligen mitt brott. Han påstår, vilket jag i grund och botten också anser, att det ändå är mer ädelt att erkänna ett sådant här spionage än att bara mörka och leva vidare som att ingenting har hänt.

Alla gör det. Ingen pratar om det. Jag tror det är dags att öppna den där dörren, #prataomdet, erkänn! Erkänn att du också ödslar tid på att få ihop vem-som-är-vem utan att veta varför. Släpp den där svala stilen, välkommen in i värmen!

Stängt på museet

Igår rensade jag och syrran lite i några skrymslen hos mamma. Riktigt otäcka skrymslen där det kan dyka upp allt från misslyckade läxförhör anno klass 5e till malätna koftor som var favoriter en gång. Det mesta åkte i soporna (Tack Kon Mari).

En speciell känsla drabbar mig när jag rensar bland sådana här prylar. Typ att: ”men ååå här har jag suttit och renskrivit den här berättelsen så snyggt…” eller: ”men ååå kolla, att jag sparat den här porslinsskålen med duvor på i tro om att jag skulle vilja ha den när jag flyttade hemifrån…” eller: ”den här teckningen var jag visst så nöjd med att jag la den i en plastficka…”.

Vill jag typ krama om den där ungen och säga nåt? Vadå? Jag vet inte, blir bara så ödmjuk inför den där naiviteten som lyser igenom renskrivna berättelser, sparade prydnadssaker och skitfula teckningar. Tycker typ… synd om mig själv :::::(