Stängt på museet

Igår rensade jag och syrran lite i några skrymslen hos mamma. Riktigt otäcka skrymslen där det kan dyka upp allt från misslyckade läxförhör anno klass 5e till malätna koftor som var favoriter en gång. Det mesta åkte i soporna (Tack Kon Mari).

En speciell känsla drabbar mig när jag rensar bland sådana här prylar. Typ att: ”men ååå här har jag suttit och renskrivit den här berättelsen så snyggt…” eller: ”men ååå kolla, att jag sparat den här porslinsskålen med duvor på i tro om att jag skulle vilja ha den när jag flyttade hemifrån…” eller: ”den här teckningen var jag visst så nöjd med att jag la den i en plastficka…”.

Vill jag typ krama om den där ungen och säga nåt? Vadå? Jag vet inte, blir bara så ödmjuk inför den där naiviteten som lyser igenom renskrivna berättelser, sparade prydnadssaker och skitfula teckningar. Tycker typ… synd om mig själv :::::(

Annonser

Verkstad

Typiskt lata personer som har svårt att få ändan ut vagnen, som kör mycket snack och lite verkstad, sådana personer, det är sådana personer som läser böcker om träning istället för att träna. Det är också sådana personer som läser böcker om städning istället för att städa.

Och jag är såklart en sån och en som gillar böcker dessutom.

Återkommer med djupare analyser på ämnet, måste läsa klart + praktisera först, men ville bara visa. Här är den. Biblen:

DSC_4731