Hej kommentar!

På inlägget Innelistan där jag undrade över inomhus och utomhus skrev Anne-Marie:

”Inomhus, faktiskt. Hela många somrar ägnade jag åt trollhusbygge. Det GICK inte att vara ute med det. Fast mamma ropade ”jänter! ska ni inte gå ut?!” Så det kan vara en ärftlig faktor här… Håller med om att det är svårt att göra nåt ute, läsa, rita, skriva – sova kan gå bra – man vill ju bli brun. men det är varmt i solen…”

Anne-Marie är min faster och vi gillar båda att pyssla och greja med trollhusbyggen och annat. Hon ringde mig också igår bara för att tipsa om Leila Lindholms sommarprat där Leila tydligen kommer med något sorts karriärsbudskap i slutet om att ”man ska våga satsa här i livet” och då tänkte fastern min på MIG! Hon menade att hon själv blivit inspirerad, men kanske känt att det vore mer angeläget om hon vore några år yngre, vilket ju jag är (men aldrig för sent hörrni). Jag blev hur som helst peppad. På vad vet jag inte, men ändå peppad. Jag vill satsa på nåt, nåt lite vågat, nåt som mest är kul men som inte behöver vara så safe. Det dåliga med detta är att jag är så fäst vid mitt jobb. I <3 att vara lärare vet ni ju.

Om vi snor ihop trådarna. Min faster och jag har vissa likheter, som t.ex. att vi gärna gör grejer inomhus. Hon har fler år på nacken och vet således mer om livet än jag. När hon hörde Leila Lindholms sommarprat kände hon pepp och inspiration, men att hon borde vara c:a 20 år yngre. Då ringde hon någon med denna ålder för att sprida känslan till någon som känns mer rimlig att ”våga satsa”.

Slutsats: Jag borde lyssna på min faster och på Leila Lindholms sommarprat och sedan fundera på vad jag blir så inspirerad och peppad till. ”Karriärstips” i övrigt undanbedes tills jag funderat klart och no further questions ;)

(bildkälla: https://img0.etsystatic.com/015/0/7370759/il_570xN.449284556_gn6l.jpg)

Annonser

Innelistan

Nina Hemmingssons sommarprat är ett av få jag lyssnat på so far. Trots att hon låter småsur och lite tråkig, tänk er Tina Nordströms motpol, så blev jag inspirerad av hennes timme.

För jag har också en sån där tjurig sida – en som inte gillar sommaren. Som helst sitter inne och typ ritar. Och nu är det sommar och jag har blivit vuxen och efter Ninas sommarprat har jag klurat på en grej…

…kan det vara så att jag lärt mig att ”gilla sommar”. Alltså att normen: ”sommar är bra” har internaliserats hos mig trots att jag i själva verket trivs bäst inomhus på sommaren eller rent utav med helt andra sorters årstider?

När detta frö såddes, efter hennes sommarprat alltså, så blev jag alldeles förskräckt. Är jag lurad? Har jag lurat mig själv? Varför har jag inte lyssnat på mina inre röster som väst: ”i solen är för varmt, håret bara blåser runt och är i vägen för mitt eget ansikte, det är kallt i vattnet, kallt i skuggan, myggigt, getingar, humlor, bromsar, brännässlor, vassa stenar, hala klippor, jag blir ändå aldrig brun – och därför är jag helst inomhus”?

På landet, när jag var liten, minnet av en flicka som drar med sig en filt, försöker sitta i gräset. Hon har papper och pennor med sig, en tidning eller bok, men alltid flyttar hon irriterat in igen. Minnet av den där jävla krävande solen, av de ihärdiga insekterna, den opålitliga blåsten, iskalla skuggan.

Fattar väl jag med att man inte behöver/bör/ska definiera sig så skarpt alltid och man kan väl känna för det ena ena dagen och det andra den andra och jag gillar ju sommaren nu (lurad eller ej), men jag vill bara pränta ner detta, för min och Ninas skull och för alla andra som suttit på en veranda och längtat efter att någon ska säga: ”vi tar kaffet inne va?”: DET ÄR INTE TÖNTIGT ATT NJUTA AV SOMMAREN INOMHUS! MAN FÅR KAPITULERA INFÖR DEN VEDERVÄRDIGA NATUREN!


Hur värderar du inomhus vs. utomhus? Är detta ett viktigt ämne? Vilka osynliga normer och fördomar kring detta råder i din världsbild? Open your heart <3