Fläsket

Det är måndag, klockan är snart 18.00. Potatisen kokar.

Nora står på pallen, skalar morötter.

– Vad blir det för mat enklien? säger hon, tittar på vacuumpaketet på diskbänken. Blir det korv?

– Nej du… Det kanske ser ut som korv och är nästan korv faktiskt, men det där är ett paket med…

Jag famlar efter ordet.

– Det blir fläsk, ungefär som bacon är det.

Paketet med ”stekfläsk” inhandlades till rätten pasta carbonara men jag fick lova att ändra matplaner i sista sekund pga pastahelg => potatis och fläsk, ta da!

Hon krafsar på morötterna med skalaren.

– Mm vad gott det ska bli, säger hon och gode gud hoppas hon gillar stekfläsk, tänker jag.

– Fläsk, det är sånt man dricker också! utbrister Nora, stannar upp i skalandet, tittar på mig.

Jag tittar frågande på na’. Hon fortsätter:

– Ja, sånt som vuxna dricker asså.

Hon låter övertygad, men någonting har hon ju fattat fel?

– Nja, inte kan man dricka fläsk, va? försöker jag, men hon ger sig inte.

– Joho! envisas hon.

Min hjärna brinner. Vad fan menar hon?

– Aaah! säger jag, poletten har ramlat ned.

– Läsk ja. Det har du rätt i, det är sånt som vuxna dricker…

– Läsk och fläsk, det rimmar! säger Nora och skalar vidare.

(Och hon åt som en häst om den åt gris).

tulip-skivat-stekflaesk-375-g_vacuum_lige-v2

Annonser

Nu

Googlar knäledsartros här på kvällskvisten.

Klockan är snart 22, dags att sova.

Åt en GOD middag som Per lagat när jag var i parken med barnen, parken som har GRUS som underlag istället för exempelvis GRÄS eller GUMMI! Fan, vad det dammar och Mia som inte kan gå utan som kryper överallt.

Fick med mig barnen till Ica för att hämta ett paket med kläder jag beställt till mig själv. Vad olika det kan se ut, va? På bilden och i lådan sen? Skickar tillbaka rubbet! Sparar pengar, sparar bomull, cha-cha-cha!

Jag har tagit mig in på Insta igen efter ”världshistoriens längsta Insta-pause”, som jag skrev på Insta idag när det uppdaterades för första gången på månader. Blir orolig och inte närvarande av det där mediet, märker det direkt, undrar hur jag ändå klarat av livet i så många år, trots Insta ständigt aktivt?

INSTA borde FÖRBJUDAS!

Apropå förbjudas. Sista tiden har jag börjat tänka förbjudna tankar om institutionen jag jobbar vid, inte själva arbetsplatsen utan företeelsen.

Det kommer inlägg om detta, jag svär, inte idag, inte imorgon, men framöver. Kort sagt så handlar det om att hela skolsystemet är… fruktansvärt exkluderande och lustdödande :(

Well, well cykelställ. Imorgon tar jag BiiLEN till jobbet för att dundra ut direkt till landet AW. Lyrrigt värre!

4-bildsserie 2018-05-24 kl. 22.09 (kompilerad).jpg

Direkt från ett grupprum

Vi sitter i ett av de två små rummen i vår korridor, jag och några elever.

Persiennerna är neddragna, men åtminstone vinklade för ljusinsläpp. Varför har jag inte dragit upp dem? Småbarn spelar bandy utanför. En basketboll studsar, ljusa röster, massor av ljusa röster.

Ett asgammalt pentry finns här inne. Vad var detta för rum en gång i tiden, varför pentry? Väggen mellan rummen känns ganska ditbyggd. Sitter vi i ett gammalt personalrum eller uppehållsrum, måntro?

De skriver motvilligt på skrivuppgiften och ibland, ganska ofta, åker mobilen fram. Jag vill egentligen kolla min också, har en sms-konversation igång med syrran om bullarna hon bakat (men såklart låter jag bli. Det är ju lektion, trots allt).

”Lägg ned mobilen”, försöker jag och de lägger ned mobilen, men så åker den fram igen.

”…Samt tutan startar och går bra, vad betyder samt? Är det att tutan inte heller funkar eller att den går bra?”, säger eleven plötsligt med mobilen i handen igen och jag förstår att det är drömmen om en moppe som spökar.

”Får jag läsa hela meningen…”, säger jag, tar telefonen. Blocket-annonsen är närmast oläslig. Saknar skiljetecken och versaler på rätt ställe.

”Äh, vi behöver nog hjälpa den här killen med lite punkter, va”, säger jag. ”Lägg texterna åt sidan, vi jobbar vidare med dem sen.”

Så sitter de och redigerar en Blocket-annons. Textbinder, delar upp, placerar ut versaler på rätt ställe samt skrattar åt innebörden av originaltexten: att en tuta startar och går bra.

En bra lektion.

Bara halsen

Det inredningsreportage jag skulle vilja bo i, det kommer aldrig att ske. Insikten är skrämmande.

Försöker med ”bohem-stök”, men vi hamnar aldrig där även om jag vet vad det innebär. Jo, vi har böcker huller om buller och knöliga filtar slängda på soffan och leksaker spridda och lite vissna växter utplacerade på omöjliga ställen. Men så tillkommer gruset, sanden, dammet, kvitton i bollar, fönsterkuvert, tvätt, tvätt, tvätt, plastpåsar och väskor med extrakläder i – helt bortglömda. En utejacka i fåtöljen. Kartonger, alltid massa kartonger!

Sitter här i soffan med ont i halsen, hemma från jobbet, försökte ta tag i ”fixa balkongen” men orkade inte mer. Nästa steg var att gå upp på vinden med bröte, stationen innan tippen, men där sa jag stopp.

Pinar i mig kaffe för att slippa huvudvärk. Det svider i halsen, jag vill ha te/isglass, men kaffet ska ned. Det har blivit så nu, med kaffet.