Godzilla

En av grejerna man tänkte på som liten, t.ex. uttråkad i en bil eller när man inte kunde sova, ja det var bröllopet. Klänningen, musiken, buketten. Alla gästerna, håret, sommaren.

En släkting hade ett sådant klassiskt supervackert bröllop och jag var brudnäbb, tio år gammal, puffklänning som mamma sytt, sidenband, blommor i en korg. Vi gick till frisören precis innan och våra pager fönades så att topparna veks inåt. Vi var med på fotograferingen. Vi hade rosetter på skorna som mamma satt dit, i samma färg som klänningarnas band.

När man var liten var det en lek: att gifta sig. Och min pappa som är organist till på köpet, många gånger har jag därför fått provköra till live-orgel att skrida fram i mittgången i en kyrka anno 1774.

”Bababababa babababaaabababababaaa bababab bbaaaa baaaaa bararambambam babababababaraaaaaarAAAA …”

<<<<<<<<<>>>>>>>>>><<<<<<<<<<<>>>>>>>>>>>><3

33 år gammal är jag idag och jag har varit ihop med samma kille i 10 år. Nu i sommar blev vi ett gift par, alldeles utan romantiska intentioner, alldeles utan en brudklänning ens en gång. Eller jo, jag hade klänning som jag gifte mig i, alltså en brudklänning?

Jallafall bestämde vi trots formalian kring det hela att vi skulle äta middag med våra föräldrar och syskon efter vigseln i Stadshuset. Och ett par veckor senare samlade vi ihop vårt gemensamma ”kompisgäng” (som hängde väldigt mycket förr, inte lika mycket längre. Som det är, pga diverse hit och dit). Det blir perfekt, tänkte vi. Enkelt och så. Kunde lika gärna ha varit en typ kräftskiva.

Men vet ni vad som hände?? Jo, ju mer jag tänkte på detta event, desto mer romantiskt blev det och snart började jag kalla det för ”bröllopet”! Det pirrade lite i magen. Jag tänkte på hur det var för tio år sedan, på allt vi varit med om tillsammans, på framtiden. På hur mycket jag tycker om honom som jag skulle gifta mig med!

Den 12 aug gifte vi oss i Stadshuset och tog sedan buss 3 till restaurang China på Ringvägen, satt vid ett stort runt bord med en skiva som går att snurra på så att alla får smaka av allt. Asgod mat och friterad banan till efterrätt. Sedan promenerade vi söderut med två vagnar och två små sovande – nu som ett GIFT PAR.

Dagen efter åkte vi till Moderna och den söndagen gick jag lite extra rak i ryggen (brukar aldrig ha rak rygg) pga att jag var NYGIFT! På måndagen lade sig nyhetens behag och allt var som vanligt.

Firande #2, nämligen middagen i lördags, dvs två veckor efter självaste vigseln, var väldigt väldigt trevlig och kul. Vi var tjugo personer som alla känner varandra, vi grillade ett lamm, vi dansade på vår stora altan och sov lite här och där som värsta pyjamaspartyt.

Och vet ni att kompisarna hade ordnat så galet fina presenter då?? Byggt och tänkt och fixat. Läste Mirakel högt av Ranelid himself. Ett fårskinn <3. Matlagningshjälp <3.

Kärleken till mina kompisar blir ju (nästan) lika stark som kärleken till killen!!! Inte att jag vill gifta mig med dem, men.

Man kan gifta sig på olika sätt, det har vi med åren förstått. Om sju år fyller jag 40 (AAAAH GAAAAH BAAAAHAHAHA HJÄLP), då blir det kanske en sån stor fest med alla mina kära vänner + familj + släkt. Den här gången valde vi en mindre skara och nu är jag gift.

Bör ej förtäras – jag är gift!

Annonser

Ht 17

Jag ska inte ha för höga krav på hösten, min andra föräldraledighet då jag lämnar kl 09 och hämtar kl 15. Nej. Fokus är: barnen och maten! Hemmafru-stil. Få allt att funka med förhoppning om nöjda barn och lugna föräldrar. Ganska städat hem. 

Men! Om (!!?) luckor finnes är detta prio:

1) Motionsspår + mama-jympa i v-rummet (vill inte men måste!)

2) Böcker (så många jag vill läsa, viktigt också att ladda innan jag börjar jobba igen). Tråkigt att jag helst inte läser ljudbok :(

3) Skriva (ja, jag har ett skrivprojekt på gång sedan X antal år tillbaka, vore kul att klämma ut mer substans).
Var bara det!! #höstpepp

”Småbarnsåren”

Ja! De är jobbiga. Försöker att njuta, vara närvarande, lägga egna intressen åt sidan, på väntelistan. 

Men ändå frustrationen över allt det jag vill som inte hinns med. Funkar en lista som botemedel?? 

Läsa (detta prioriterar jag dock men vill oftare och mer sammanhängande.)

Skriva (alla dessa idéer, oavslutade mobilanteckningar. Vänta bara… Om c:a 20 år kommer min bästsäljare även i pocket.)

Laga mat (prioriteras. Men föga spännande, inget nytt, inget för avancerat.)

Ha fint hemma (prioriteras ej. Längtar!)

Odla (går bra att göra med en 3-åring men kräver ju sin planering och inköp, kunskap etc.)

Nyhetsflödet (0 koll. Försöker snappa upp ett och annat via radions surr men måste ibland stänga av då 3-åringens visserligen ack så charmiga: ”vad sa hon? Vem är det? Är det mamman? Är barnet sjuk? [p1 Kropp & själ om tidigt åldrande]”, liksom tar över både radiopratet och leken eller vad vi nu pysslade med.)

Rita/måla (gör mkt med barnet men helt utan plan/fokus. Bara penselföring mot kopieringspapper med rufsig pensel.)

Vara snygg (orkar ej prioritera detta, som tex snygga kläder, fixade naglar och hår. Jättetråkigt och deppigt och klyschigt.)

Va?! Det funkade!! Känns genast bättre faktiskt :DD 

Och nu ska jag diska.