Kakeltetris

Kakel och klinkers flimrade förbi igår när jag stängde ögonen för att sova. Som när man spelat för mycket Tetris. Olika storlekar och mönster. Hexagon, rektangulära, kvadratiska, blanka, matta, gröna, vita, svarta, marmor, sten.

Min hjärna går på högvarv i och med denna badrumsrenovering. Samtidigt har en vän skaffat tomt för att bygga hus. Snacka om högvarv! ”Det skulle jag aldrig klara av”. Skoja. Man klarar’t.

För övrig: jag vet, jag är en privilegierad i-landsproblemsmänniska som ska sluta klaga just exakt: NU! (Om nån bara först kan förklara var jag får tag i detta gröna hexagon!??)

Annonser

När principer ändras eller: blir vi smartare eller dummare med åldern?

I ett inlägg nedan skrev jag om detta med charter på fint hotell. Om hur det skär i kroppen på mig när vi letar resa eftersom jag som idé och princip inte åker på den här typen av resor samtidigt som jag inte vill något hellre än att planera in något bekvämt och lyxigt och soligt till tråkigaste februari.

Hur är det med sånt, principer och idéer från förr? När de modifieras lite här och lite där och plötsligt inte efterlevs, är det då jag som blivit smartare med åren och tagit mitt förnuft till fånga, fattat grejen? Eller blir jag bara dummare och dummare ju längre in i samhällsnormen jag vandrar?

RUT! ROT!

Min principiella idé lyder: ”Inga pigor åt överklassen låt dom skura dom egna dassen!” Men med åren har man hört mig yttra påståenden som:

jag personligen skulle aldrig ha städhjälp, men kanske kan förstå… Eller inte förstå… Men alla gör ju som dom vill. Ehm… Om man vill prioritera annat? Än att städa?”

eller:

”Alltså det är skatteavdragsgrejen som är skev, ska skattepengarna verkligen finansiera städning och köksrenoveringar? Man får väl betala full prize eller inget!”

Och så flyttar vi och flyttstäd är svinbilligt, ska måla om m.m. hela nya lägenheten och hinner inte få det klart själva före inflytt – inte många tusingar att bråka om i lägenhetsköparsammanhang och så ROT på det! Jahapp… Inte mitt problem att det finns ROT och RUT.

Och nu: fönstren och här började detta blogginlägg att formulera sig. Jag pallar inte och det blir aldrig ens snyggt när jag tvättar fönster. Per får tydligen inte heller ändan ur vagnen eftersom våra vyer blir mer och mer disiga. Principen ”städa ditt eget dass” har alltså sakta ruckats och nu slutat i att jag funderar på att leja fönsterputsare! Va!? Är det någonting som är smutsigt så är det väl att råka komma hem mitt i arbetet och se någon annan jobba med min skit i mitt hem?! Är jag en sjuk pensionär? Handikappad?

Men 30+ heteromorsan i trean med fast jobb är ambivalent. Funderar på om det är så illa ändå, argumentet med arbetstillfällen och argumentet med livspusslet. Nej, staten ska väl inte finansiera… Förresten, ni vet att ROT minskas efter årsskiftet?

Jo, så idag bestämde vi att vi ska renovera badrummet i november.