Det har alltid varit svårt för mig med byxor. Jag hittade en gång på JC en modell jag gillade och köpte tre par på en gång. Jag gick i femman då. Fick ha dem uppvikta för att de såklart var för långa. Ett par var gammelrosa.
Har aldrig lärt mig jeans-storlekar och aldrig lyckats fatta vilken jag har. Därför köper jag bara byxor som är indelade i de vanliga storlekarna: M, osv…, 38, osv… Och jag har lärt mig att satsa på croppad modell för att de ska passa längdmässigt. Om det är någon som ägnat tid åt att undra över varför jag så ofta har kjol/klänning får ni nu svaret: för att det är bekvämt och enkelt, för att jag slipper byxan!
Men nu skedde det här på jullovet igen! Tre par pants på raken! Ett par ”chinos”, ett par jeans (!), ett par långa, fladdriga i linne/viskos (sådana som typ släpar i marken, har aldrig fattat grejen men man får väl testa).
De hänger i garderoben med lapparna kvar för att jag ska kunna leka American Psycho när det är dags för premiäranvändning. Vårterminen kommer bli väldigt bra, jag känner det på mig. Byxterminen – här kommer jag!
Per fyller år på söndag. En present är redan inhandlad och eftersom Nora var med när jag hämtade den på posten har han redan fått nys om vad det är.
En bok.
Men vad mer ska han få?
En penna, tyckte Nora. En lila penna. Ja varför inte. Pennor är ju en av mina absoluta favoritsaker här på jorden. Glitterpennor, blyertspennor, tuschpennor, bra bläckpennor, gelpennor, kritor…
Sedan ändrade hon sig. ”En handduk?” sa hon. ”Nja”, svarade jag. ”Alltså vi har väl rätt många handdukar och ska pappa bara få en helt egen random handduk menar du?” ”Jo, jag tycker det”, svarade Nora. Alltså jag gillar handdukar också, men…
”Ett bord!?”, utbrast hon imorse. ”Han kan få ett bord!” I och för sig har jag varit helt inne på att börja samla dockskåpsmöbler eftersom mina gamla superfina original-Lundby kommit bort någonstans (MEGASNYFT x 10000000000000000000000000).
Han har önskat sig, håll i er: en… BADROCK (eller kallas det morgonrock?). Kanske blev han inspirerad av våra tre timmar på Centralbadet förrförra helgen, eller nej, det här var innan som han sa det. Tror att han vill ha den på landet som ett plagg att bära mellan uppvak och vanliga kläder, kanske t.o.m. våga sig ned till sjön för ett dopp insvept i bara rocken? Men var tusan köper man en sådan? Dressman?
Boken jag köpt är såklart mest till mig, det är så man gör. Smög dessutom med en bok till Nora även om vi absolut inte ska hålla på med s.k. tröstisar. Den får bli till hela familjen. Det är den här ”Olle och Bolle är bröder” men HELT OSLAGBARA illustrationer av Ellen Ekman (a.k.a. ”Lilla Berlin)”. Så fruktansvärt jävla bra tecknat – anser jag.
When talking about bokinköp har jag precis köpt ett par till…
…inte okej att shoppa om man verkligen inte MÅSTE. Nej, jag tycker inte det. Viiiisst, gynna bokbranschen och författarna men som princip: begagnat/inget alls = det enda rätta i dagens situation.
Slut på OT.
Tror ni att han kommer använda bad-/morgonrocken om han får en sådan?
Jag har en själv, används ibland men har svårt att hantera de vida ärmarna vid t.ex. tillredning av frukost samt fryser om benen.
Klimathot till trots kommer jag i så fall inte att köpa en begagnad bad-/morgonrock utan en ny. Av uppenbara skäl (språkskadad av boken ”Extremt högt…” som jag läser nu, ni som vet vet).
Idag är det fredag och Noras hemmadag. Vi ska nog dra till city och styra upp det här. Tyvärr har jag ju inga frekventa läsare här på bloggen, om jag hade det skulle ni kunna skriva era tankar och tips om ämnet *drömmer*.
Det ser ut som skit här hemma, men jag har gjort någon sorts prioriteringslista för mig själv där mitt och mina barns välbefinnande kommer först och för att jag ska må bra måste jag skriva detta.
Nora, mitt snart 3-åriga barn, ska få gå till badhuset med sin farmor en dag. Men hon har ju inga badbyxor som passar, slog det oss. Barn växer ju så snabbt vet ni. Först tänkte jag mig ett par nya sådana där babysimsbadbyxor med resår för eventuella olyckor i vattnet (fast ärligt, oavsett ålder: vem bajsar i en bassäng!?). Finns så många fina att välja på = kul grej att köpa, tänkte jag. Men så slog det mig att hon snart är 3 och att det är ett par vaanliga badbyxor hon ska ha och det blir väl kul det med.
Nej. Nej, nej nej. Inte kul. Jag började resan på Lindex. Eftersom det är sommar finns det mycket i badklädesväg att välja på. Först undrade jag om jag hamnat på storbarnsavdelningen, men efter att ha inspekterat storlekarna förstod jag att detta var rätt ställe. Badkläder från storlek 86. Väggen med sommarens utbud var som uppdelad i två, där den ena sidan var färgglad och mönstrad och den andra alldeles mörk. På den mörka sidan hängde shorts, på den färgglada hängde… bikinis och baddräkter! Genast förstod jag att väggen var indelad i en flick- och pojksektion. Men då ska vi se, Nora är en flicka, en flicka på snart 3 år. Hon ska ju inte ha en bikini eller baddräkt. Det är ju bara området där kiss och bajs kommer ut som behöver skylas? Hm… Leta, leta, var är badtrosorna…? Där! Högst upp i ena hörnet dit jag knappt nådde, där hängde två sorter som inte hade en liten topp på samma galge. Den finaste modellen, som inte drabbats av rosa volanger, den hängde allra allra längst in och jag grabbade tag i ett exemplar.
Tyvärr fanns inte den storlek jag tror på, så jag köpte ett par som kanske är för stora. Därför fortsatte jakten inne på Polarn och Pyret. Där måste det ju finnas unisex, randiga, prickiga? I alla fall utan volang?
Nej. Nej, nej, nej. Det var volanger på varenda trosa! Och ihop med trosan hängde en bikinitopp!!! Och på andra sidan hängde stora prassliga badbyxor i mörka färger!!! Jag höll på att bryta ihop och vägrade kolla in rean som nyss startat.
Nåväl! Jag gaskade upp mig och rullade förväntansfull till H&M. Visserligen, om man ska vara fördomsfull mot olika klädesbutiker, så är väl just H&M:s barnavdelning den mest flick-/pojkuppdelande man kan tänka sig. Men: MAN VET ALDRIG (och så gillar jag inte fördomar).
På väg in i butikens innersta grabbade jag tag i en ärmlös blus för 99 kronor, skitsnygg lite Noora-style, perfekt med knappar för en ammande kvinna och så skönt med ärmlöst nu i sommar. Jag möttes av en hel vägg med barnbadkläder på barnavdelningen, men fick ändå en känsla: detta kan inte vara allt? Detta kan inte vara sommarens barnbadklädesutbud? Detta KAN INTE VARA vad världens största klädföretag (?) menar att jag ska dra på min snart 3-åriga dotter i sommar?
Jag frågade ett butiksbiträde.
– Ja hej, badkläder för typ en 3-åring, storlek 92, är det, är det, är det här…?
– Jaa, det är det som hänger här.
– Men… typ badbyxor? Som inte är sådär stora och fladdriga?
Biträdet tog tag i ett par skitfula blåa små tighta shorts med den där gula Minion eller vad den heter på.
– De här kanske?
– Jaha, nej tack. Jag fattar bara inte varför det ska vara bikiniöverdelar till alla bikinis?
– Det finns ju baddräkter också?
– Men alltså… Hon är inte ens 3 år! Varför ska man liksom täcka en 3-årings bröstvårtor?
Så sa jag, med darr på rösten och sedan dundrade jag ut ur butiken med mitt vrålåk till vagn, frustandes: FY FAN! Fy fan!!!! Jag tänkte slänga den ärmlösa blusen bara efter mig där jag gick, men tordes inte utan hängde snällt tillbaka den på sin redan överfyllda klädstång. Köpte den gjorde jag i alla fall INTE.
FY FAN igen!!! Vad är det här för sjuk jävla skitvärld? Varför säljs det BIKINIS OCH BADDRÄKTER till så små flickor? Varför har pojkarna stora, sportiga fladdriga badbyxor? Varför är det JÄVLA VOLANGER på allting?
Till sist lyckades jag rota mig fram till ett par snygga badtrosor i rätt storlek bland Åhléns volangbikinis för c:a 2-6-åringar.
P.g.a. dagens vidriga upplevelse har jag bestämt mig för att aldrig mer köpa något på vidriga jävla äckel-H&M igen. Det finns såklart fler butiker man kan bojkotta, men jag börjar här. Och det finns såklart fler anledningar till att vägra H&M = win win.
Simma lugnt allihopa och lycka till med barnbadklädesinköpen!
Nya färger och mönster har kommit hem till mig efter senaste klädbytardagen, arrangerad av Empen. Klädbytardag är bland det bästa som finns, även om jag ofta kommer hem med grejer som ändå aldrig används. Men det får väl vägas upp av alla kap! För mig går det till såhär: Jag börjar hemma med att rensa ut kläder jag inte längre använder. Om de allra flesta grejerna tänker jag: vem skulle vilja ha det här…? För att jag själv är så less. Många grejer går inte heller hem hos någon p.g.a. storlek/stil och de åker vidare till välgörande, MEN själva kruxet är att vissa grejer faktiskt går hem! Även om jag är så less på dem! Och samma sak tvärtom: de grejer jag plockar hem har hängt alldeles för länge i någon annans garderob och tagit plats.
Som alla vet är en välrensad garderob en bra garderob, därför vill man inte komma hem med sådant som ändå inte används. Som tur gör klädbytarmentaliteten helt sonika att man byter vidare när något gjort sitt eller inte funkade som man trodde.
Jag kommer inte behöva köpa nytt på ett år minst, känns det som. Bytt är bytt!
Naglarna är blå, på torkning. För imorgon jobbar jag igen och då vill man ju ha färg på sina fingers.
Definitivt är det nu att föräldraledighetseran med Nora är helt slut. När eror tar slut, det är ofrånkomligt, men ack så vemodigt. Ändå vill vi inte vända tillbaka utan fortsätta ut i det okända.
Nåväl, jobbet är knappast okänt. Men bortsett från att jag mjukstartade 5 dagar före jullovet är det 18 månader sedan jag arbetade sist. 18 månader! Det känns så vansinnigt länge. Samtidigt inte. Också så oväntat – hade aldrig räknat med att vara hemma med barn så länge. Livets vägar… Hit och dit, håll i er.
Imorgon och fredag är det bara teachers på plats, eleverna kommer på måndag. Planering, kaffe, anteckningar. Aaah, gött.
Bloggen är tråkig nu. Skyller på att datorn är fett seg.
Har inget att skriva. Bara om mina fula naglar och värdelösa nagelband, men vem vill läsa om det? Buhuuuu :(
Ikväll skulle jag läsa bok och dricka te var det tänkt. Istället blev det maximal slösurf vid köksbordet helt omysigt.
Det finns inga snygga overaller till bebisar. Fluffrosa eller monstersvarta. Sportsnabba eller nallebjörniga. Om de är snygga så kostar de därefter, läs: MINIRODINI. Men inte heller där känns det bra, att liksom klä henne i en fashion-overall. Det känns maskis.
När jag väl hittade denna:
Så bara köpte jag. Fick en bra rabatt, men den kostade ändå. Hoppas på en svinkall vinter och att hon växer alldeles lagom.
I alla fall (somnade om, se nedan): är jag någonsin på Trädgården? NEJ! Varje, varje sommar är det såhär, ända sedan Trädgården öppnade där under broarna har det varit såhär – att jag sett framför mig mig själv i något extra snyggt klädesplagg och höga skor, flera soliga kvällar men så slutar det med att hela Södermalm är tapetserat med ”SOMMARAVSLUTNING PÅ TRÄDGÅRDEN”, som ett slag i ansiktet och jag har inte varit där en endaste gång.
Med eller utan barn – samma sak, japp.
Eller, den här sommaren har jag faktiskt varit på Trädgården en gång. Vad jag hade på mig minns jag dock inte. Minns att jag lånade Lisas fina Chanel-läppstift. Här är en bild:
Kan jag alltså sluta låtsas att jag är stammis på Trädgården, kan jag sluta köpa kläder som inte passar min huvudsakliga hobby: att vara hemma? (Eller bara vara snygg på hemmaplan helt enkelt).
Ni vet i provrummet, så snygg man kan vara i ett alldeles extra ordinärt snyggt plagg? Oj, den här klänningen. Den här klänningen och ett par sandaler, min bruna väska… På Trädgården i sommar? Då ska jag ha den här. På Trädgården, tidig kväll i solen, ganska mycket folk ändå. Hög musik.
[åh nej, nu vaknar hon mitt i blogginlägget, jag hinner ju fan inte med detta självförverkligande!!!]
Fick ett asfint lyrrelyxläppstift av syrran i fölsis (tack), men ville kolla kulörten innan jag packade upp det ur plomberingen. Drog således till Åhlens city och stegade in på en sprillans sminkavdelning helt och hållet inspirerad av Tax Free-estetiken. YSL var märket och snabbt blev jag erbjuden hjälp av ett butiksbiträde: ”Hej och välkommen till YSL!”.
Butiksbiträdet hjälpte mig att testa nyanser av rött, hen sminkade mina läppar och gav råd: ”blårött passar dig bäst som är mörk”. ”Mmm”, svarade jag och fortsatte ärligt: ”jag hade i och för sig tänkt mig ett orangerött” och hen bara: ”orangerött passar dig jättebra” och jag med ett flokigt ”okej”, fortsatte pluta, lät mig målas.
Så både blåröd och orangeröd passade, men jag fick ju ett lilavinrött av syrran? ”Alla färger är jättesnygga på dig”, menade butiksbiträdet till slut. Jahapp. Så testade vi vidare och hen torkade bort färgerna med en speciell remover för läppstift. ”Den var effektiv den här”, utbrast jag med mina nu bleka läppar. ”Ja, och inte så dyr heller, bara xxx kronor”, sa försäljaren såklart (minns ej pris, men inte billig), ”nej verkligen inte”, sa jag. Vaa?? Varför sa jag så? Jag använder inte ens remover och skulle jag göra det skulle den heta ”snäll eko inte så dyr”, men det funkar lika bra med bara vatten, eventuellt olja.
I alla fall. ”Nej, verkligen inte”, sa jag och fortsatte: ”men man får inte i sig en massa läskiga gifter i munnen nu då?”, som ett skämt men halvt på allvar… Och hen allvarlig: ”eeeh nej, eftersom den är till för just läpparna”, lät irriterad. ”Hehe, såklart”, svarade jag nervös och nedtryckt.
Vi provade vidare. Jag bestämde mig för ett knallrött! Yeah!
Men nähe, då kunde jag inte byta färg utan kvitto trots plombering med själva Å-loggan på. Annars brukar jag lyckas snacka till mig sådana små fadäser, men nu drabbades jag istället av skam. Mina rödmålade läppar kändes som en sorgsen clownmun på en i övrigt osminkad feja alldeles gråblek i kontrast till butiksbiträdets spacklade.
”Det var ju snopet, men tack för hjälpen” och vi rullade vidare Nora och jag, ut ur parfymdimmorna, ner mot kisstunnelbanan, söderut genom stan. Jag ville hem. Så packade jag ändå upp själva originalstiftet som syrran valt, höll den förhållandevis tunga hylsan i handen för första gången och målade omsorgsfullt med fickspegel och pensel. Och akta er där ute, för det blev skitasnyggt! Puss puss!
Lycklig blir man. Fyllde år. Blev 31. Fick två par sneakelissneakers av killen min. Och nu känner jag mig som coolaste morsan i orten. Vill inte visa bild för det känns som reklam, tror inte direkt Nike behöver det.
Vardagar 