Fimpa smulan!

Varje dag åker Per till sitt arbete när jag är hemma med Mia och lämnar och hämtar Nora. Märkligt egentligen, att han har ett helt liv på ett ställe där jag bara varit en endaste gång och Nora med men inte som hon minns (och samma sak när jag jobbar å han ”är hemma” OBVIOUSLYY).

Därför var det hög tid för ett besök! På vägen dit blev Nora hungrig och vi slank in på Ica för en Yoggi Yalla, en Wasa Knäcke med pålägg och tre bananer (Per ville väl också ha – tänkte jag).


Det första vi möttes av på kontoret var som en käftsmäll. På det gigantiska soffbordet vid den enooorma hörnskinnsoffan i cognacsbrunt, omringat av aptrendiga tjocka magasin från all over the world, där stod det största fruktfatet jag sett, överfullt av frukter av alla de slag. Päron, äpplen, mandariner, apelsiner och såklart: KLASAR med bananer. Booom. Jag inledde besöket med att raskt knipa en banana. Från fatet.

”Vill du ha kaffe?”, frågade min creative kreatör PR-kille.
”Absolut”, sa jag och fick en PERFEKT cappuccino i min hand. I en liten liten trevlig glaskopp. Inte:

ikeamugg

Glad över kaffet var jag, men samtidigt redigt sur över alla koppar kaffe jag druckit genom historien på kommunens bekostnad. Wiener melange i all ära, men seriously?

I alla fall, vi passerade några rum där väggarna var helt i glas. Inne i glaskuberna satt det människor med mac-datorer i knäet, självklart nedsjunkna i diverse cognacsbruna designklassiker från ca 40-talet. I ett av rummen verkade det vara kallt för tre av personerna hade mössa på sig? Nåväl, jag tyckte det var alldeles lagom tempererat och vi fortsatte till övervåningen. Där möttes vi av ett ganska vanligt kontorslandskap, det skulle kunna vara ett arbetsrum på vilken skola som helst. Ok, en skola som ställt upp jättelådor med lyxiga chokladkulor-godisar, bara att plocka. Plock plock, mums mums. Och ja, en lekhörna stor som ett bättre grupprum (men grupprum finns ju inte kvar på många skolor pga platsbrist) med STOR tv, playstation och massor av spel. Eeeh… SPELA PLAYSTATION? PÅ JOBBET?

”Sitter du här ofta och ehm… spelar?”, frågade jag och svepte sista mjölkskummet genom att böja huvudet så långt bakåt det bara gick, sen banka lite i botten av glasmuggen och surpla kraftigt.
”Nja… Ibland på lunchen.” sa han och Nora gjorde en kullerbytta på heltäckningsmattan. I och för sig, funderade jag. Jag leker väl också på lunchen om jag vill. Är rastvakt en gång i veckan, då är det ju bara att glida fram i sin gula väst och joina valfritt gäng: ”EEEy passa!”

”Var har ni era möten?”, frågade jag som grubblade över att de faktiskt inte har något klassrum med white board och projektor och många stolar och bord?
”I köket”, sa han. ”På måndagar när vi äter frukost.”

Jamen just det, ni får frukost på måndagar (m.fl. dagar obs) som någon annan ordnar åt er ja. Ingen ”fixa-fika-lista”.

Och så åkte ni till Spanien fyra dagar på konferens. Även förra året. Team buildade lite. Jomen, vi var i skogen och lekte lekar. Det var supertrevligt det. Och julborden i matsalen, vi fick en varsin julmust på glasflaska och efterrätt. Även pocketböcker i julklapp från rektorn med åren, inte helt fel för en som gillar böcker!


Man kan tro att en lärare som jag utan ens fruktkorg blir avis på sånt där lull-lull? Men nä! HELT seriöst och allvarligt talat: det enda jag är sur över är kaffet. Och då kan jag ta med en egen fucking bryggare så är det problemet löst. En fruktskål på mitt skrivbord kan jag också ordna. (Mössa inomhus blir det dock inte.)

Jag ÄLSKAR mitt jobb som lärare SÅ MYCKET att jag nästan BÖRJAR GRÅTA. Självklart ingår det mer på Pers jobb än att dricka espresso i en glasbur, men all den där glamouren runt omkring som går att finna på bättre reklam- och PR-byråer (samt alla andra företag med cash).

Nä! Jag vill 4 ever and ever and ever jobba med ungdomar i skolan. Jag vill för alltid stå vid white boarden, flytta skolbänkar till lämpliga grupperingar, skriva namnskyltar, laminera ordningsregler, printa powerpoints, vakta raster, ringa päron, äta skolmat (så sjukt billigt. Och gott). En julmust till julbordet är glamour för mig.

”Fimpa smulan!”, säger jag när lektionen börjar. ”Mössa har vi utomhus, nu börjar vi!”

4 ever, hörde ni det? 4 ever.

Annonser

Det blev fel

De gjorde fel de där gubbarna som tafsade på sina medarbetare, skickade sms och gav kommentarer, vad det nu är för skit som har hänt. De gjorde så jävla fel och tydligen förstod de inte hur fel det var förrän nu, i och med en hashtag och sjukt många avslöjanden.

Så. Fel. Såå äckligt.

Alla gör vi fel ibland, större eller mindre. Alla fel vi gör får vi stå för sedan. Be om förlåtelse, skämmas, göra rätt, tänka om. Vad jobbigt det är!

När man vet svaret, kommit ut på andra sidan, då vet man hur det borde ha gjorts. Och som man kan gräma sig, älta och fundera.

Det finns alltid förklaringar av olika slag, ibland godtagbara ursäkter. Ibland godtas inte ett förlåt och vad händer då? Livslång skam, livslång ångest. Ja, de där gubbarna kommer nog att få dras med det.

Jag hatar att göra fel. Jag hatar det så mycket så jag tror jag hatar det mest i hela världen. Det måste bli rätt, annars… kan det vara. Jag tror att jag har ”fått mig en känga”. Men ett förlåt kanske ställer saker till rätta igen och kanske en middag, en blomma eller så. Brunch blir nog enklare eftersom vi båda har barn. Då kan vi gå ut till parken sedan och allt blir bra igen <3

Dagens liknelse 

Att krypa ned för natten mellan Nora och Mia i dubbelsängen, det är som att gå och lägga sig längst in förpiken i en trång segelbåt med hällregn och hala klippor utanför. Har man en gång lagt sig då ligger man där man ligger. Mycket kiss ska tränga på för att det ska vara värt det. Och extremt mycket obekvämt ska det vara för att bemöda sig med att ändra ställning med risk för att släppa in kalluft/mygg resp. väcka de små.

Så pinsamt

Bild 2017-10-13 kl. 13.11 #5.jpg

[ja, jag släppte ut håret inför denna bild. ja, jag målade mina naglar lila för någon vecka sedan. skulle kunna skriva en bok om detta med att behöva ordna med sina naglar. fy fan vad det är hemskt. nej, jag har ingen lust att posera men vet att det är ganska boring att läsa en blogg utan relation till skribenten. se resonemang nedan.]

Hallåj!

Såhär tänker jag:

Om jag ändå gjort detta från början?
Eller hållit fast vid min första blogg (den finns kvar iofs men nu är jag ju här).
Att som 30+ (nånting) starta upp och tro att jag kommer uppdatera regelbundet, ha ett koncept, osv. är det inte väl optimistiskt?

Men ändå går jag och trånar efter att skriva ofta, kanske t.o.m. fota (eftersom Insta tappat allt). Fota som förr, med riktiga kameran och välja ut ett par bilder som ett dagboksinlägg. Ett par riktigt fina bilder som man vill glo på.

Inte för att jag hinner det där med bilderna om det också ska bli skrivet, det får bli bonus med bilder, ja. Hellre en dålig bild än ingen alls maybe?

Om jag nu ska prioritera detta bloggskriveri, som det ju kallas, även om jag hatar att kategorisera mig själv (ibland) – då måste jag också jaga läsare. Inte bara posta på min egen Facebook (pinsamt det med).

Men fy fan vad skämmigt att göra reklam för sig själv bland främlingar. Blir torr i munnen och gråtfärdig bara av att tänka på det! Problemet är väl att om det jag skriver ska bli läst då måste jag också krydda med bilder samt släppa på integriteten och släppa in och släppa ut.

Det är inge kul att läsa om nån anonym tjejs vardag heller.

Men varför skulle nån bry sig om nån? Oavsett finurliga vardagsbetraktelser.

Dessutom är inläggen för långa, jag vet. Gillar inte att prata skit om mig själv, men vill ändå vara tydlig med att: JAG VEEET.

Så please please help me, what shall I do? Skamlöst göra reklam på div. forum? Fortsätta som nu med ett inlägg här/där + länk på FB ibland? Lägga ned och skriva enkom för mig själv (oh snyft, det var sorgligt).


Ett annat alternativ är att sluta vara så allvarligt lagd och ”bara köra”. Skäms dock lite eftersom jag är lärare och därför funderar jag ibland på att radera hela alltet (inte mig själv, bara bloggen). Vore lite pinsamt liksom om elever/föräldrar kom hit och kikade även om jag inte är helt… borta. Vad säger Charlotte om saken?

 

Killen fyller år

morgonrock

Per fyller år på söndag. En present är redan inhandlad och eftersom Nora var med när jag hämtade den på posten har han redan fått nys om vad det är.

En bok.

Men vad mer ska han få?

En penna, tyckte Nora. En lila penna. Ja varför inte. Pennor är ju en av mina absoluta favoritsaker här på jorden. Glitterpennor, blyertspennor, tuschpennor, bra bläckpennor, gelpennor, kritor…

Sedan ändrade hon sig. ”En handduk?” sa hon. ”Nja”, svarade jag. ”Alltså vi har väl rätt många handdukar och ska pappa bara få en helt egen random handduk menar du?” ”Jo, jag tycker det”, svarade Nora. Alltså jag gillar handdukar också, men…

”Ett bord!?”, utbrast hon imorse. ”Han kan få ett bord!” I och för sig har jag varit helt inne på att börja samla dockskåpsmöbler eftersom mina gamla superfina original-Lundby kommit bort någonstans (MEGASNYFT x 10000000000000000000000000).

Han har önskat sig, håll i er: en… BADROCK (eller kallas det morgonrock?). Kanske blev han inspirerad av våra tre timmar på Centralbadet förrförra helgen, eller nej, det här var innan som han sa det. Tror att han vill ha den på landet som ett plagg att bära mellan uppvak och vanliga kläder, kanske t.o.m. våga sig ned till sjön för ett dopp insvept i bara rocken? Men var tusan köper man en sådan? Dressman?

Boken jag köpt är såklart mest till mig, det är så man gör. Smög dessutom med en bok till Nora även om vi absolut inte ska hålla på med s.k. tröstisar. Den får bli till hela familjen. Det är den här ”Olle och Bolle är bröder” men HELT OSLAGBARA illustrationer av Ellen Ekman (a.k.a. ”Lilla Berlin)”. Så fruktansvärt jävla bra tecknat – anser jag.

When talking about bokinköp har jag precis köpt ett par till…

…inte okej att shoppa om man verkligen inte MÅSTE. Nej, jag tycker inte det. Viiiisst, gynna bokbranschen och författarna men som princip: begagnat/inget alls = det enda rätta i dagens situation.

Slut på OT.

Tror ni att han kommer använda bad-/morgonrocken om han får en sådan?

Jag har en själv, används ibland men har svårt att hantera de vida ärmarna vid t.ex. tillredning av frukost samt fryser om benen.

Klimathot till trots kommer jag i så fall inte att köpa en begagnad bad-/morgonrock utan en ny. Av uppenbara skäl (språkskadad av boken ”Extremt högt…” som jag läser nu, ni som vet vet).

Idag är det fredag och Noras hemmadag. Vi ska nog dra till city och styra upp det här. Tyvärr har jag ju inga frekventa läsare här på bloggen, om jag hade det skulle ni kunna skriva era tankar och tips om ämnet *drömmer*.

Hej!

(BILDKÄLLA: https://www.zalando.se/man-klader-badmode-morgonrockar/ )

Just do it

Jag har förut skrivit om mitt egenpåhittade begrepp mindlessness (här: https://agneslarssons.wordpress.com/category/mindlessness/). Motsatsen till mindfulness obviously och om jag skulle få chansen att ge någon ett gott råd här i livet skulle det vara: tänk mindre, gör mer.

För såhär är det, att vissa bara har det. De knatar över korsningen som värsta Marla Singer. De tar svängdörren som den kommer, stannar inte upp, väntar inte på nästa ficka att gå in i. De går rätt fram, rakt in, håller tempot. ”Detta är min svängdörr”, tänker de utan att känna efter, utan att vänta. Eller nä förresten – de tänker ju inte alls.

Jag satt på en uteservering härom dagen och spanade på en taxi som skulle göra galant u-sväng på Skånegatan men det strulade till sig, svängradien höll som inte varvet runt och hen behövde backa mitt i korsningen. Men så kom där en annan taxi från Åsögatan helt inställd på högersväng före den första stackars trixande bilen mitt i korsningen som just satt foten på gasen, beredd att lämna brottsplatsen. Båda fick tvärnita. Båda tutade. Den andra fick företräde såklart. Och den första såg sig noga om innan den fortsatte sin resa tillbaka med än mer sänkt huvud.

En sådan snopen u-sväng! Och att det just då skulle komma en mindless-taxi?

Mitt ideal är att vara sådär som Marla i korsningen. Jag känner en sådan person, kanske kommer det ett blogginlägg bara om henne någon gång? Hon är superstark och lagar alltid god mat och har det fint hemma, men är inte någon präktig fjant för det. Dessutom har hon sett GOT alla säsonger två gånger + är småbarnsmamma <3

Vet ni hur hon lyckas? Jag är inte heller 100 % säker, men jag tror jag vet.

(BILDKÄLLA: http://fightclub.wikia.com/wiki/Marla_Singer )