Killen fyller år

morgonrock

Per fyller år på söndag. En present är redan inhandlad och eftersom Nora var med när jag hämtade den på posten har han redan fått nys om vad det är.

En bok.

Men vad mer ska han få?

En penna, tyckte Nora. En lila penna. Ja varför inte. Pennor är ju en av mina absoluta favoritsaker här på jorden. Glitterpennor, blyertspennor, tuschpennor, bra bläckpennor, gelpennor, kritor…

Sedan ändrade hon sig. ”En handduk?” sa hon. ”Nja”, svarade jag. ”Alltså vi har väl rätt många handdukar och ska pappa bara få en helt egen random handduk menar du?” ”Jo, jag tycker det”, svarade Nora. Alltså jag gillar handdukar också, men…

”Ett bord!?”, utbrast hon imorse. ”Han kan få ett bord!” I och för sig har jag varit helt inne på att börja samla dockskåpsmöbler eftersom mina gamla superfina original-Lundby kommit bort någonstans (MEGASNYFT x 10000000000000000000000000).

Han har önskat sig, håll i er: en… BADROCK (eller kallas det morgonrock?). Kanske blev han inspirerad av våra tre timmar på Centralbadet förrförra helgen, eller nej, det här var innan som han sa det. Tror att han vill ha den på landet som ett plagg att bära mellan uppvak och vanliga kläder, kanske t.o.m. våga sig ned till sjön för ett dopp insvept i bara rocken? Men var tusan köper man en sådan? Dressman?

Boken jag köpt är såklart mest till mig, det är så man gör. Smög dessutom med en bok till Nora även om vi absolut inte ska hålla på med s.k. tröstisar. Den får bli till hela familjen. Det är den här ”Olle och Bolle är bröder” men HELT OSLAGBARA illustrationer av Ellen Ekman (a.k.a. ”Lilla Berlin)”. Så fruktansvärt jävla bra tecknat – anser jag.

When talking about bokinköp har jag precis köpt ett par till…

…inte okej att shoppa om man verkligen inte MÅSTE. Nej, jag tycker inte det. Viiiisst, gynna bokbranschen och författarna men som princip: begagnat/inget alls = det enda rätta i dagens situation.

Slut på OT.

Tror ni att han kommer använda bad-/morgonrocken om han får en sådan?

Jag har en själv, används ibland men har svårt att hantera de vida ärmarna vid t.ex. tillredning av frukost samt fryser om benen.

Klimathot till trots kommer jag i så fall inte att köpa en begagnad bad-/morgonrock utan en ny. Av uppenbara skäl (språkskadad av boken ”Extremt högt…” som jag läser nu, ni som vet vet).

Idag är det fredag och Noras hemmadag. Vi ska nog dra till city och styra upp det här. Tyvärr har jag ju inga frekventa läsare här på bloggen, om jag hade det skulle ni kunna skriva era tankar och tips om ämnet *drömmer*.

Hej!

(BILDKÄLLA: https://www.zalando.se/man-klader-badmode-morgonrockar/ )

Annonser

AW1617

Det är en plåga varje dag detta med att välja kläder till Nora. Vad ska en 2-åring ha på sig i 3-6 grader utan att svettas ihjäl/bli kall? Jag försöker pejla in vad de andra ungarna på förisen har, men det är allt från stora vinterskor och fodrade overaller till lilla skaljackan och sneakers. Jag får ingen vägledning. Varje morgon när jag lämnar är jag rädd att förskolepersonalen ska skratta ut mig för mina klädval. (Alternativt anmäla till högre instans när det gått alldeles för långt.)
Men idag var det faktiskt Nora som valde – mot min vilja, men annars hade vi aldrig kommit hemifrån. ”Nej jacka fleece”, så blev det en alldeles för trång och kort liten tjockare höstjacka (jämfört med skalisen) där fleecen inte får plats inunder.
Jahapp, kanske är det en sån här hon ska ha nu, tänkte jag när förskolepedagogen såg ut att nicka gillande åt den lilla jackan. Jahapp, måste vi köpa en tjockare jacka också, anpassad till höst, till perioden mellan skalis och tjockoverall? (OBS! Overall redan inhandlad! Ska hon använda den redan nu??)
img_6416
Mössan som förvinner men alltid kommer tillbaks (merinoull dårå)
 Det är inte över än: Klarar vi oss utan ”höstskor”/kängor eller måste glappet mellan sneaker/gummistövel och jättevinterkängan fyllas upp av något annat? Hon äger ett par fodrade gummistövlar som hon själv helst skulle sova med om hon fick välja (ärvda av äldre kompis, kanske därför?). Men de är ju till för regn och väta.
Mössa kommer man långt med, jag vet. Men resten? Jag kan inte tänka: ”klä henne som du själv klär dig”, för jag är inte ute timmar i sträck, kanske sittande på en stock eller i en lövhög med en kall äppelbit i handen.
Var är handboken? Varför förutsätts det att man ska förstå sånt här?
Har det med min roll som förälder att göra?
Är det bara en inre osäkerhet?
…Är jag verkligen en mamma!??
(Var är då PAPPAN i allt det här? Jo, han är nog också lite osäker ibland. Men han har ingen blogg).
TACK!

Klädbytardag


Nya färger och mönster har kommit hem till mig efter senaste klädbytardagen, arrangerad av Empen. Klädbytardag är bland det bästa som finns, även om jag ofta kommer hem med grejer som ändå aldrig används. Men det får väl vägas upp av alla kap! För mig går det till såhär: Jag börjar hemma med att rensa ut kläder jag inte längre använder. Om de allra flesta grejerna tänker jag: vem skulle vilja ha det här…? För att jag själv är så less. Många grejer går inte heller hem hos någon p.g.a. storlek/stil och de åker vidare till välgörande, MEN själva kruxet är att vissa grejer faktiskt går hem! Även om jag är så less på dem! Och samma sak tvärtom: de grejer jag plockar hem har hängt alldeles för länge i någon annans garderob och tagit plats.

Som alla vet är en välrensad garderob en bra garderob, därför vill man inte komma hem med sådant som ändå inte används. Som tur gör klädbytarmentaliteten helt sonika att man byter vidare när något gjort sitt eller inte funkade som man trodde.

Jag kommer inte behöva köpa nytt på ett år minst, känns det som. Bytt är bytt!

Håller med om så mycket

Läser Jesper Juul för tillfället och försöker lära mig ett och annat om barnuppfostran. Känner att jag blir en lite smartare morsa, men även en bättre lärare och medmänniska faktiskt. Bemärk detta t.ex.:

”Barn respekterar inte sina föräldrars gränser på grund av att föräldrarna kan argumentera för dem. De respekterar gränserna för att de respekterar personen som har dem. Haltande förklaringar – tillkomna i stunden – försvagar gränserna. Det är bättre att säga sanningen: ‘Jag vet inte varför jag tycker så, men det gör jag i alla fall. Det är så jag vill ha det.’
Det är för övrigt en bra förebild för barnen som allteftersom de växer upp på egen hand skall ta ställning till alkohol, kriminalitet, narkotika och dylikt. Det är ett stöd för dem att veta att man faktiskt kan följa sin inre röst, även om omgivningen utsätter en för påtryckningar och även om man själv inte kan övertyga andra om det rätta eller förnuftiga i ens åsikt.”

Jag håller verkligen med Jesper om detta befriande förhållningssätt till sina egna åsikter. Jag upprepar:

”/…/ att man faktiskt kan följa sin inre röst, även om omgivningen utsätter en för påtryckningar och även om man själv inte kan övertyga andra om det rätta eller förnuftiga i ens åsikt.”

Fattar ni? Jag känner vad jag känner, att detta är rätt väg att gå och jag är din vårdnadshavare/lärare/medmänniska, varför jag står fast vid min åsikt den här gången. Nu blir det såhär. Och så släpper jag ögonkontakten och fortsätter med nästa syssla, eller vad nu Juul skulle ha sagt.

Charlotte kommenterade igår på mitt bokköpinlägg nedan, att man faktiskt får shoppa ibland + att de som har gjort själva böckerna ju måste få stålars. Sanning! Jag håller med!
+ Att man inte alltid måste kunna argumentera för sin sak, utan det räcker med att följa sin inre röst. Sin shoppingröst.

Nu börjar Lyxfällan! Hej!

budgettavla2

 

En bok, flera böcker

Mm, jag vet. Bokrean är inte längre vad den en gång var. Men jag gillar den ändå.

En gång i tiden gav den mig Peter Pohls ”Jag saknar dig, jag saknar dig” då mamma sa att jag fick välja en bok bland ungdomsböckerna på Akademibokhandelns temporära reahyllor i furu. Förra året gick jag dock på en nit, då jag alldeles för sent förstod att man kunde förboka reaböcker på internets bokhandlar och missade en hel rad med titlar som jag spanat in!

Som ni förstår minns jag inte längre vilka titlar det var, varför missen inte heller var någon jätteförlust. I år då? Som den internetshoppare jag är (kommentera gärna att vi måste rädda bokhandlarna, jag håller med till 100 %, men är ett barn av idag och kommer inte göra någon större insats i frågan) har jag nu förbeställt och självklart vill jag dela med mig till er, kära bloggläsare, om årets paket:

TRE STORBARNSBÖCKER

bok1

”Pappa och jag”, illustrerad av favoriternas favorit: Lisen Adbåge!

 

Jockum Nordströms bisarra barnböcker om Sailor och Pekka. Får se vad Nora säger om dem…

TVÅ SMÅBARNSBÖCKER

”Lilla foten” av favoriten Lisen Adbåges tvillingsyster Emma Adbåge som också är en favorit och ”Djuren” av Sara Olausson (som återkommer i annan skepnad nedan…)

EN VUXEN-KOKBOK

bok7

Eftersom jag nu har en egen familj så beställde jag också: ”Mera vego – mat för hela familjen”

BUBBLARE! EJ PÅ REA!

bok8

Sara Olausson som både kan göra pekböcker och serieromaner har tillsammans med Felicia Iosif skapat denna bok som jag länge velat läsa. Lika bra att köpa den, tänkte jag eftersom jag är övertygad om att den kommer både lånas ut och användas i undervisningen.

bok9

Barnboksklassiker som jag inte får tag i på bibblan. Kände att hon skulle få den här braiga knacka-boken i sin hylla… Kände så bara.

bok10

Sist men inte minst: Siri Carléns målarbok. Vet inte om jag kommer att måla i den, men kände, ja: kände, att jag ville köpa hennes bok eftersom hon är en så bra person på alla sätt. Vore det ok att kopiera i den, vilket det inte är, så vore det ju en alldeles perfekt skoluppgift för att träna färgsättning…


Jahapp, då har jag skrivit ett inlägg om shopping, ämnet som många av de bloggar jag av någon anledning följer handlar om. Hoppas inte att detta ger er vatten på er kvarn så att ni också börjar shoppa onödiga prylar för vi MÅSTE sluta konsumera så jävligt, ok!?? Bibliotek är världens bästa grej – gå dit istället. Ni kan få låna mina böcker sen också om det är där skon klämmer.

Alla bilder från bokus.com – som om jag vore sponsrad :D

Overall

Det finns inga snygga overaller till bebisar. Fluffrosa eller monstersvarta. Sportsnabba eller nallebjörniga. Om de är snygga så kostar de därefter, läs: MINIRODINI. Men inte heller där känns det bra, att liksom klä henne i en fashion-overall. Det känns maskis.

När jag väl hittade denna:

Så bara köpte jag. Fick en bra rabatt, men den kostade ändå. Hoppas på en svinkall vinter och att hon växer alldeles lagom.

Modeveckan (forts…)

I alla fall (somnade om, se nedan): är jag någonsin på Trädgården? NEJ! Varje, varje sommar är det såhär, ända sedan Trädgården öppnade där under broarna har det varit såhär – att jag sett framför mig mig själv i något extra snyggt klädesplagg och höga skor, flera soliga kvällar men så slutar det med att hela Södermalm är tapetserat med ”SOMMARAVSLUTNING PÅ TRÄDGÅRDEN”, som ett slag i ansiktet och jag har inte varit där en endaste gång.

Med eller utan barn – samma sak, japp.

Eller, den här sommaren har jag faktiskt varit på Trädgården en gång. Vad jag hade på mig minns jag dock inte. Minns att jag lånade Lisas fina Chanel-läppstift. Här är en bild:


Kan jag alltså sluta låtsas att jag är stammis på Trädgården, kan jag sluta köpa kläder som inte passar min huvudsakliga hobby: att vara hemma? (Eller bara vara snygg på hemmaplan helt enkelt).