@ work

Hittade ett gammalt mejl. Är på jobbet igen, raderar gammalt men sparar lite grann. Mejlet är en reflektion efter ett möte med elever och föräldrar in min tidigare mentorsklass. Känner så mycket att detta stämmer, att skolnormen är för snäv och klasserna för stora. Vad jag ska göra åt saken vet jag dock inte…

”Hej!

Tack själv XX!

Tänker på detta med åtgärdstrappa, utvisningar, konsekvenser… Tänker på vilka som drabbas av detta… Tänker på elever som behöver sitta i små grupper, få särskilt stöd, pepp, påminnelser… Tänker på den extremt normativa skolan, på våra trånga klassrum, 32 elever/klass, hårda stolar, korta raster… Nu är det detta som vi har att förhålla oss till, men funderar på om vi är på väg långt tillbaka till en auktoritär skola som sorterar elever efter hur pass bra de är på att sitta stilla?

Ni kanske tycker att jag är för snäll eller flummig, det är bara tankar jag har efter mötet.

Är vi lärare för betyg- och bedömning-fokuserade? Ger vi alls tid för att jobba med gruppen, människorna vi möter, ungdomarnas tankar och kreativitet? Lyssnar vi på våra elever? Lär vi känna dem?

Elever och föräldrar efterfrågar fler utvisningar när elever stör undervisningen. Detta kan aldrig bli helt konsekvent och rättvist. Alla människor är olika, några behöver ständiga påminnelser – utan att hamna utanför lektionssammanhanget. Andra behöver en direkt ”utvisning” för att komma från sammanhanget, men sedan komma tillbaka. O.s.v…

Vi är pedagoger och proffs! Vi måste kunna fixa detta utan att fastna i ”gula/röda kort” – en fruktansvärd åtgärd enligt mig. Att lära sig läsa, analysera, teckna en människa, laborera i kemin, räkna matte – det är INTE idrott! Jag är trött på den liknelsen. Skola är SKOLA. Lärande är LÄRANDE. Det behövs ingen jämförelse med idrotten, som om den vore bättre eller en förebild. Idrotten gallrar ut de som inte klarar sig för att få fram eliten. Skolan är till för ALLA.

Jag är inte helt nöjd med mötet. Kändes som att det var olika förväntningar i luften. Men tacksam för att så många föräldrar och elever är engagerade. Bara det att eleverna bryr sig om sin lärandemiljö och kommer till ett sånt här möte. Modiga ungdomar! Potential finns i klassen!”

Annonser