…jag och min kompis Sofie pratade om alla idéer och projekt som är så roliga i början. Om hur engagerade vi blir, superpepp, hur vi ser oss hålla på med detta länge framöver. Men hur det sedan ofta tar stopp, nyhetens behag svalnar, klingar av. Det hela blir snopet och nästan lite pinsamt.
Sedan berättade jag för henne att jag redan ledsnat på bloggen :( Att det var kul i början, men att jag tappat geisten.
Detta råkade vara en dröm från inatt, men antar att det betyder något. Vadårå? Sofie är i verkliga livet också en dagbok-/bloggsjäl, så antar att hon figurerade som ett bra bollplank. Kanske betyder det att jag är rädd att ha dragit igång något som jag snart kommer ge upp?
Bloggen har ju knappt några läsare och den skulle kunna bli ganska mycket bättre. Bilder t.ex. En blogg utan bilder är ju så jävla tråkiiiig!!! Inga kommentarer heller. Det står liksom lite stilla. Jag bjuder inte på mig själv, skriver ogenomtänkta texter utan knorr.
Men jag vill ha en blogg no mather what you are saying! Hörde ni det?
Detta är ingen sommarkatt, inget gymkort inhandlat i januari. Inte heller en svindyr pulsklocka, pastamaskin, elektrisk fotfil eller robotgräsklippare. Detta är: agneslarsson.se – en livs levande blogg, om mitt liv för alla som vill läsa, men mest för mig som vill göra. 
Vardagar 