Så ska en frullebricka se ut

  Den där gången när Per missade att ge mig frukost på sängen på min födelsedag. Tydligen handlade det om att han inte förstod hur viktigt det är för mig. Att födelsedagar inte ligger högt på hans lista. Men ändå! Frukost på sängen ska man väl få?

Inte heller Per har glömt denna dag i juni för cirka 6 år sedan, då jag med darrande underläpp svarade på frågan: ”hur är det med dig egentligen” när jag hela förmiddagen varit ovanligt tystlåten och introvert medan vi jobbat med förberedelserna inför kalaset. ”Buhuuu”, grät jag… ”Födelsedagar är viktiga för mig, buhuuu”…

Nyligen fyllde han själv år och då smög vi upp jag och Nora, blandade till Oboy’en som jag inhandlat dagen innan (något extra ska det väl vara?!), bryggde kaffe, bredde mackor, tände ljus. Och jag påmindes om att det faktiskt är lika mysigt med andras fölsisar som min egen.

Grattis allihop!

Annonser

Chiakokosbananäggsmandelgröt med torkade russin i ett hörn och skummad fläskfilé on top

gröt3Länge har jag tänkt på detta och ganska länge att jag vill skriva ett blogginlägg om det, men samtidigt nojjat över att någon ska ta illa upp – för jag menar inte så! Det är bara fenomenet som är märkligt, inget jag värderar och om jag värderar är det snarare positivt än negativt för vem vill inte upptäcka nya smaker, nya idéer, nytt att ställa i skafferiet, o.s.v.? (Och se själva på bilderna hur t.o.m. min frulle kan se ut nu för tiden).

Men… Helt plötsligt bara, som från ingenstans, så började alla att använda exempelvis koriander i matlagning. Koriander blev från ena dagen till den andra en ört som åkte ner i kundkorgen lika världsvant som persiljan gjort i årtionden! Och folk bara ”mmm… tomatsalsa med koriander, så jävla gott, det har jag alltid i min tacos”. Helt plötsligt bara, började exempelvis kokosoljan/kokosfettet att frontas i butikerna och således dyka upp i folks hem. Som om kokosoljan alltid funnits, alltid varit ett alternativ till matolja. ”Och så har jag alltid lite kokosolja i för smakens skull”. Chiafröna då? Som ska svälla i typ mandelmjölk och bli en sorts pudding? Lika vanligt som havregryn plötsligt. För att inte tala om självaste havregrynsgröten som fått sig ett helt oreflekterat uppsving med alla möjliga fröer och torkade bär i. ”Mmm mumsigt, ju mer desto bättre ;)” (se bilder).

Jag fattar inte hur det funkar och jag hänger inte riktigt med. Jo, jag gillar koriander, kokosfett, gröt med frön i, mandelmjölk, etc., etc., MEN jag tycker det är töntigt när det pratas och skrivs om helt nya matvaror som om de alltid funnits när de egentligen är helt sprillans! Swosch säger det och så ska man helt plötsligt stå där och laga gröt på modernt vis som om det alltid varit så och swisch så hittar man fan inte filmjölken längre för mejeridisken har okuperats av KVARG!

Såhär har alltså några av mina grötar sett ut de senaste veckorna, helt och hållet inspirerat av ett gäng ”matinstagrammare” som jag börjat följa. Matbilder på Insta är något jag gillar starkt, utan skämt. Men alltså varför lägger de frukten, mandeln, bären, vad det nu är, i en hög? Varför inte sprida ut över hela gröten? Är det bara för fotografiets skull?

gröt1 gröt2Och en annan grej. Den där chiapuddingen… Varför gör de alltid så mycket i glaset så att det svämmar över? Visst, det ser läckert ut som fan, men opraktiskt?!

Skriv en kommentar om du har svar på *dagens reflektion*, tack och smaklig spis!