Nya vanor

Ni anar inte! Fr.o.m. tidigare inlägg har jag nu gått upp kl 05.45 och ätit en bättre frukost! Idag blir det t.ex. chiapudding OCH nybryggt kaffe. Igår blev det kokt ägg (?!) samt en klick rysk yoghurt med div. smarrigt på. 

Om man är en riktigt flitig kommunalarbetare och förbereder kvällen innan, ligger steget före så att säga, då har man en mindre lyxmorgon att vänta.   

 
 

Annonser

Frukosten, kommunalarbetaren, bloggångesten

  
Även jag blir en sur gubbe ibland.
Oftast pga avund. Så spelar jag martyr då, åååh nån här gör minsann en insats för samhället.

Jag inbillar mig att jag också vill ha ett flexibelt liv med möjlighet till frukostlycka varje dag med genomtänkta mackor och pysslig havregrynsgröt och kaffe hemma innan jobbet.

En sur gubbe som arbetat alldeles för länge på samma ställe.

Sanningen är att jag älskar mitt jobb samt mina till synes enkla frukostar. Jag älskar att låsa upp klassrummet kl 07.50 för att förbereda dagens första lektion, att bli lunchhungrig vid 9 men inte kunna äta förrän 10.30 då matsalen öppnar.

Varför skrev jag då en så vansinnigt dryg kommentar (mellan raderna) på detta inlägg hos flashiga Vanja Wikström? Den explicita kommentaren skulle låta typ såhär:

”Vad har ni för jäkla lyxlirarliv som hinner mosa avokado på morgnarna och öppna 10 olika fröpåsar för att pytsa i gröten? Själv smyger jag upp före kl 06 och inte åker jag till någon lyxig reklambyrå i city som bjuder på espresso och nybakta frallor inte! Nej, i stadens tjänst åker jag till skolmatsalens frukostcafé.”

Så konstigt, för det stämmer inte!

  1. Jag älskar skolans 5 kr-frukost.
  2. Om jag ville skulle jag kunna gå upp 05.30 och också äta genomtänkt hemmafrulle.
  3. På helgerna gör jag ju äggröra och smoooothies och allt vad en livsstilsblogg kan tänkas behöva för att överleva.
  4. Jag älskar ju Vanjas blogg!?
  5. Det sista jag vill är att jobba med reklam ::::(

Slutsats: Gräset är inte grönare. School is cool. Allt är perfekt!

Underbara underbara!!!

I ett hus på landet långt upp i norr, långt bort från Bruno-gallerior och Coffice, i ett hus där det just nu doftar gran och nybakat, såpat trägolv och vedspis, där två små barn tassar runt i ullkläder och trassligt hår – där bor hon: Underbara Clara! Tänk att vi får smyga in där via bloggen och insta, att vi får följa allt det där mysiga, vackra, gosiga, nästan varje dag.

Bild från hennes insta @underbaraclaras

Detta blogginlägg är på intet sätt ironiskt, varför jag måste skriva så vete fasen, men får en känsla av att det kan verka överdrivet i den hyllande tonen? Så är det alltså inte.

Hon odlar sina egna grönsaker!

För ett par år sedan vid någon mindre livskris, kanske i samband med att jag började läsa U Claras blogg mer regelbundet, bli hennes hemliga kompis via bloggen, då drömde jag om att också flytta ut på landet och leva det där enkla livet. Tog upp det med Per ett par gånger, som snabbt viftade bort mina funderingar med kommentarer som ”det där är kul på sommaren”, eller ”fatta vad mycket fix det är bakom själva myset”, o.s.v.

Åren har gått och jag har insett mer och mer vilken typ jag är. Att jag inte är landetpersonen, inte ens bo-i-hus-personen faktiskt. Kanske landställe-personen, men annars lägenhet i närförort Sthlm så nära tullgränsen som möjligt.

Oavsett hur jag eller du är som person kan man ju fortsätta beundra denna människa, denna Underbara Clara som lyckats göra sin helt vanliga ”här-är-jag-blogg” till en av Sveriges största, som skrivit egna böcker och t.o.m. sommarpratat! Detta inlägg började skrivas i julas, så nu luktar det troligen inte granbarr där oppe i huset längre. Jag tror snarare på nybakta småkakor och leriga stövlar denna lördag.

Vad är då så himla fantastic med att följa ett sånt drömskt liv på social media? Denna fråga har jag grunnat på länge eftersom jag alltid varit en riktig stalker på www och en pusselbit till svaret pluppade upp igår på flyget hem från chartern!

När lillan vaknade ville hon såklart upp och gå, så vi vandrade fram och tillbaka i mittgången. Efter ett par vändor blev det ganska tjatigt, varför jag började snegla åt höger och åt vänster för att tjuvkika på de andra resenärerna och då blev det genast roligare med denna mittgångspromenad. Det var som att snubbla in på helt ocensurerade instakonton IRL och jag registrerade snabbt vad de andra pysslade med. Många böcker blev det i olika former: pocket, läsplattor, iPads, mobiler, inbundna. Deckare, klassiker med gulnade sidor, Martina Haags senaste, ungdomsfantasy, barnböcker. En del spel på mobiler och iPads, men också filmer på datorer och pads. T.ex. Star Wars och Peter Pan. Några löste korsord och sudoku, en del sov sittandes och några sov liksom i famnen på en annan, någon med en sarong över huvudet. Som i en kokong. Ett par kortspel också lyckades jag spotta.

Men riktigt irriterande var det när jag inte lyckades se vilken bok de läste, när de höll den när mot knäet eller så. Va fan, jag vill ju veta!

I alla fall så är jag övertygad om att detta intresse för vad folk pysslar med på planet kommer ur samma nerv som intresset för random personers s.k. livsstilsbloggar. Någon sorts nyfikenhet på vardagslivet, på det som frontas in public s.a.s.

Och ja, jag kikar gärna in till grannarna när det börjar skymma och det tänds upp i vardagsrummen på andra sidan så att det blir perfekt insyn till det absoluta vardagslivet helt IRL utan filter, sarong eller någonting alls. Man kan kolla på dramaserier istället. Det gör jag också, ibland.