Att tömma

Skrev nåt sorts blogginlägg för hand mitt i bästa pluggtid med barnvakt å allt. Behövde tömma huvudet, har svårt att fokusera, vill göra ytliga grejer. Behöver ett nagellack i färgen Bordeaux! 

 
Ju mer jag skriver av mig desto mer nya tankar ploppar upp. Tankar på tid och vad som menas med ”att ha råd”. Hur mycket behöver en människa? Är tid pengar värt? Bordeaux-lack vs. tid. 

Annonser

Det lilla första året

Fick 2 kommentarer på inlägget ”Utkast” (här: https://agneslarssons.wordpress.com/2015/10/26/utkast/#comments) där jag efterfrågade önskningar på vilket av mina utkast som skulle publiceras i sin helhet/bli färdigskrivna.

De 2 kommentarerna gav ingen solklar vinnare, men jag börjar med detta, utkast från i somras, färdigskrivet idag, framröstat av Charlotte. Grattis Charlotte!


DET FÖRSTA LILLA ÅRET

oneyearNågot vill jag skriva om att lilla bebisen nu i dagarna fyllde 1 år, för det är något särskilt när man gått ett årshjul runt för första gången sedan ”det” hände – vad det nu kan vara.

Sommaren i år väcker minnen från den förra, en evighet sedan tror jag eller snarare en annan verklighet, en overklighet. Värmen då, 2014, som ackompanjerade alltihopa till ännu mer overklighetskänsla, ännu mer till känslan av att vara mitt i en jävligt överdriven svensk film.

Lilla, lilla early baby-bodyn som var alldeles pösig ihop med brallor + minimössa i samma mönster. På fotot ligger den lilla bodyn på en 74-body som passar idag, en jättebody tyckte vi då såklart: ”inte ska hon bli så stor?” Ändå var hon inte så liten jämförelsevis i en prematurvärld.

This too shall pass och när det passerat blir det som fjuttigt och litet, det lilla första infektionskänsliga sjukhusåret. Man undrar om man fattat rätt? Men tiden den går ju, i samma hastighet hela tiden, bara att haka på, glida med och låta grejerna hända. Det var jobbigt, men det var också fantastiskt och man får ändra historieskrivningen när minnena blir mer och mer rosenskimrande och glorifierande. Eller är det att ändra? Men är det inte också en del i sanningen – att historien faktiskt ändras eftersom den bara finns i vårt minne och minnen förändras eftersom vi vet saker nu som vi inte visste då.

Då glider vi in i andra året, längre och längre bort från sommaren 2014. Det känns… bra. Allt har ju gått så bra, typ: allra, allra bäst. Grattis min lilla, bästa, starkaste Nora på 1-årsdagen!

Kan det vara så… (jättedjup analys!)

Kan det vara så att kritiken mot Boys beror på att serien är så himla normbrytande? ”Överdrivet”, lät det tidigare från mig. Ja, det är precis vad det känns när en serie bryter mot gängse traditioner.

Kan det vara så att kritiken mot Boys beror på att den utspelar sig i min hemmamiljö, att det därför känns fjantigt? Ser jag mig själv i karaktärerna? Är min tidigare kritik mot serien kritik mot… mig själv?

Boys är en serie som helt okommenterat låter två kompisar av manligt kön sitta nära i soffan och kolla på film, mysa med varandras hår. Tjejerna har makten den här gången och är synnerligen aktiva i sina handlingar. Det humoristiska med serien är killarnas naivitet, vilket i och för sig är minst lika sorgligt.

Måtte film och tv vrida upp sina karaktärer ett snäpp vad gäller det här med hur tjejer å killar representeras! Boys boys boys!

Kritik av mig själv??
Kritik av mig själv??

[bild från Lilla Berlins Facebook-sida]

Sluta klaga för fn

FullSizeRender(2)Det är mycket klagomål och irritation kring mig och mina uttryck i social media. Så tråkig stämning att alltid vara kritiskt inställd och nego, även om den där glättiga positiva ”allt är så himla bra”-stilen (om den sådan finns) är ännu värre.

** TACKSAMHET ** GREATFULNESS **
– Att jag har ett jobb som jag håller på att längta ihjäl mig efter!!!!
– Att skolan finns!!!
– Att det finns ett ämne i skolan som heter: BILD
– Att vi har klassuppsättningar av skönlitteratur
– Att vi har en läroplan, LGR11 <3
– Att studier är gratis
– Skolmat
– HEMKUNSKAP
– IDROTT & HÄLSA
– JULAVSLUTNINGAR
– AULA
– SKOLSYSTER

Som ni säkert redan räknat ut, you smart ass bloggläsare, så sitter jag med en hemtenta. Har barnvakt – självaste morfarn’ är ute och rastar sitt barnbarn.

Det vidgade textbegreppet. Lyssna på det…

Vidgat textbegrepp…

Är det inte vackert?

Ur LGR 11, Svenska som andraspråk:
”I mötet med olika typer av texter, scenkonst och annat estetiskt berättande ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt svenska språk, den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden.”

Sluta klaga nu – Agnespagnes Larsson!