Direkt från ett grupprum

Vi sitter i ett av de två små rummen i vår korridor, jag och några elever.

Persiennerna är neddragna, men åtminstone vinklade för ljusinsläpp. Varför har jag inte dragit upp dem? Småbarn spelar bandy utanför. En basketboll studsar, ljusa röster, massor av ljusa röster.

Ett asgammalt pentry finns här inne. Vad var detta för rum en gång i tiden, varför pentry? Väggen mellan rummen känns ganska ditbyggd. Sitter vi i ett gammalt personalrum eller uppehållsrum, måntro?

De skriver motvilligt på skrivuppgiften och ibland, ganska ofta, åker mobilen fram. Jag vill egentligen kolla min också, har en sms-konversation igång med syrran om bullarna hon bakat (men såklart låter jag bli. Det är ju lektion, trots allt).

”Lägg ned mobilen”, försöker jag och de lägger ned mobilen, men så åker den fram igen.

”…Samt tutan startar och går bra, vad betyder samt? Är det att tutan inte heller funkar eller att den går bra?”, säger eleven plötsligt med mobilen i handen igen och jag förstår att det är drömmen om en moppe som spökar.

”Får jag läsa hela meningen…”, säger jag, tar telefonen. Blocket-annonsen är närmast oläslig. Saknar skiljetecken och versaler på rätt ställe.

”Äh, vi behöver nog hjälpa den här killen med lite punkter, va”, säger jag. ”Lägg texterna åt sidan, vi jobbar vidare med dem sen.”

Så sitter de och redigerar en Blocket-annons. Textbinder, delar upp, placerar ut versaler på rätt ställe samt skrattar åt innebörden av originaltexten: att en tuta startar och går bra.

En bra lektion.

Annonser

Bara halsen

Det inredningsreportage jag skulle vilja bo i, det kommer aldrig att ske. Insikten är skrämmande.

Försöker med ”bohem-stök”, men vi hamnar aldrig där även om jag vet vad det innebär. Jo, vi har böcker huller om buller och knöliga filtar slängda på soffan och leksaker spridda och lite vissna växter utplacerade på omöjliga ställen. Men så tillkommer gruset, sanden, dammet, kvitton i bollar, fönsterkuvert, tvätt, tvätt, tvätt, plastpåsar och väskor med extrakläder i – helt bortglömda. En utejacka i fåtöljen. Kartonger, alltid massa kartonger!

Sitter här i soffan med ont i halsen, hemma från jobbet, försökte ta tag i ”fixa balkongen” men orkade inte mer. Nästa steg var att gå upp på vinden med bröte, stationen innan tippen, men där sa jag stopp.

Pinar i mig kaffe för att slippa huvudvärk. Det svider i halsen, jag vill ha te/isglass, men kaffet ska ned. Det har blivit så nu, med kaffet.

 

 

Fröken har en blogg

Lite pinsamt om någon från skolans värld skulle hitta denna blogg, lägga ihop 1 och 1 och fatta: men shit, fröken har en blogg?

Eller inte alls. Skrevo jag om andra ämnen, kanske. Men i nuläget känns väl allt ganska harmlöst. Och jag står för’t.

Men tänker om det var tvärtom? Att barnets förskolelärare hade en sån här ”detta-tänker-jag-på”-blogg. Skulle jag inte tycka att det var en aning skumt?

Får väl skriva om skolan då, eller kanske böcker.

Hade en idé om ”veckans barnboksrecension” bara för att det är så kul med barnböcker. Men HINNA!!?

Nåväl, ännu är ju denna sida långt inne i internetgrottan och få har hittat hit. Jag låter det vara så får vi se vad som händer, okej?

Hej!

Sista dagarna

Inte långt kvar nu på min långa föräldraledighet. Om cirka två veckor är det dags att jobba igen och visst har det känts ganska vemodigt och ganska läskigt med aktivitetsskifte.

Var där på jobbet idag och pratade med chiefen, fick lite koll på vad jag ska pyssla med nu resten av terminen. Tog en vända i korridorerna också och fick ett par underbara elevkramar.

Och nu känns det bra. Jag är redo och peppad. Förbereder mig för avslut, knyter ihop säcken – Mias första år. Inser att även Nora har vuxit, hon som precis hade lärt sig att säga ”bebis” istället för hennes egna ord ”beda” när Mia föddes. Nu kan hon allting. Typ.

Innan jobbet drar igång ska jag läsa färdigt ”The hate u give”. Känns som en lämplig länk mellan föräldraledighet och jobb med tonåringar: att läsa en ungdomsbok. Satan vad bra den är! Tips till: ALLA.

Världshistoriens lyxigaste dag

Ärvde svärmors längdskidor och åkte på dem för första gången idag alldeles nyss. Ja, skriver från bilen faktiskt samtidigt som jag samtalar med Nora. ”Pappa kom igen nu”, säger hon till Per som tankar utanför. ”Ja ryser om mina händer!”

Kolla stilen:

Tyvärr var jag helt sjuk i huvudet och tog tjock DUNJACKA. Såg framför mig slow-åk i Nora-tempo + mest sitta å sippa hot chocolate. Inte mini-Vasan-2018.

Helt fel ute klädmässigt alltså, ganska pinit bland storfräsarna i regelrätta skidlöparkläder + funktionsmössa.

Men HEJ! Jag har ändå hittat en GREJ! Inklusive motion och frisk luft.

/roskind_84

Att verkligen va’ med sitt barn

Vi var och badade, jag och Nora. Det var hög tid att bara hon och jag hittade på något, utan den där krypande lilla saken som sällskap.

Men i bassängen slog det mig att jag ändå inte var där, trots avsaknad av både bebis och dum-lur. I stället fnulade jag hela tiden på nästa steg, på resten av dagen, på vad klockan var, hur länge vi skulle bada innan Nora bröt ihop/barnvakten ville gå hem/vad vi skulle äta till lunch/…

Och det slog mig att jag ofta, sedan små barn kom i mitt liv, ägnar tanken åt sådant. Tidigare har jag i denna blogg skrivit om mindlessness, mitt eget påhitt och en underbar filosofi som fler borde ägna sig åt. Men detta handlar inte om att hela tiden jäkta på mot 19.00 då barnen ska nattas, utan att mindlessnessa i nuet: alltså i harmoni med systerfilosofin mindfulness. (Mer finns att läsa här: https://agneslarssons.wordpress.com/category/mindlessness/)

Förstår ni?

Exempelvis. Detta med lunchen är inte så mycket att ägna tankarna åt i bassängen. Det finns olika alternativ och de känner jag redan till: sushi vid Gullmars/take away/pasta hemma. Val som dessa ska ske i sann mindlessness-anda och inget annat. Snabba beslut beroende på situation – inte känna efter – just do it.

Men där i bassängen höll jag på i tanken såhär: ”Om Nora är trött sen, vad kan klockan vara då… 11… Hm… Sushi, det kanske är smockfullt. Men om farmor är med så går det bättre kanske, om hon nu vill äta med oss. Om klockan är 11 är det kanske inte fullt förresten. Och om det är fullt och vi vill äta sushi kan vi ju köpa hem? Men om Mia skriker då…? Hm… Hur lång tid tar det att koka pasta? Vad ska vi då äta till middag? Nu börjar Nora bli trött, hur länge har vi badat? Är hon hungrig på en frukt?”

Allt detta tänkte jag för att ha en nöjd 3-åring, så mycket förstår jag också (och följaktligen nöjd mig själv). MEN poängen är att 3-åringen blir mer nöjd om jag inte oroar mig för nästa steg utan BADAR MED HENNE på riktigt.

Denna polett trillade ned ungefär när Mias skrik ekade mellan kakelväggarna. Stackars farmor hade fått komma tillbaka till badet för bebisen vägrade somna utan att samtidigt se på sin mamma. Nästa gång Nora, då jäklar ska jag vara mindless och mindful på samma gång.

Nästa inlägg kommer att handla om min paus (?) från Instagram.

Puss så länge!

<3 <3 <3

Idag när jag kom till Gullmarsplan med Nora och Mia slog det mig att det ju äääär…. ALLA HJÄRTANS DAG idag!!!

Jihaa! Hjärtan överallt och massor av killar med blombuketter i handen.

Vi hade ett ärende i stan och stannade till vid Hötorget. Och jag skojar inte: rosor i DRIVOR!

Tidigare har jag aktivt varit anti denna dag, bara för att vara anti sånt som folk tycker är mysigt. Ungefär som att jag är anti Let’s dance fast jag aldrig har sett det, utan bara för att.

För att… jag försöker vara cool.

Japp, nu har jag skrivit det. För så måste det ju vara, eller? Att det är anledningen till mitt barnsliga motstånd mot Alla-hjärtans-dag-dagar?

Men nu är det annorlunda för jag har lämnat emo-Agnes bakom mig och gick nu runt som en rosenstråle själv bara för att det var blomster och hjärtan överallt.

Och jag la på en bordsduk att servera romantisk pasta på till kvällen, sa till Nora att vi gör lite extra mysigt idag eftersom det är Alla hjärtans dag.

Jag känner mig plötsligt som med i gänget. Jag gillar det här, att vara positiv och PÅ istället för sur och anti. Skulle aldrig haka på ros- och ballongfalangen för då är jag ju lurad på pengar bara pga dagens datum. Nej, blommor väljer jag med omsorg en annan dag än denna.