Sommarlov – vad är det?

Behöver inte planera morgondagens outfit innan du går och lägger dig.

Vaknar fortfarande i ottan pga småbarn men det gör inget om du är trött.

Har mjuka kläder.

Varning: hämtar DN i brevlådan en bit bort och plockar ”en näve smultron” på vägen tillbaka.

Degar som jäser.

En ”strandväska” som alltid står redo.

Rutin på pastasallad.

Styra upp kaffetermos i en handvändning.

Vattnar för att du vill, inte för att du måste.

Diskar fem gånger om dagen med ett leende på läpparna.

Slösurfar utan dåligt samvete.

Tränar inte. (Borde väl!)

Du badar – om du vill.

Du badar inte – om du inte vill.

Luktar inte nyduschat/rena kläder/deo.

Solkräm med doft av charter.

Med mera

Med mera

Med mera


Texten ovan skrev i en lucka av frid. Snart stängdes den och någon ville cykla.

Detta fick mig att inse vad småbarnslivet handlar om, nämligen: luckorna, fönstren, hålen av andrum – eller vad vi nu ska kalla dem.

För plötsligt ville hon cykla och ja, det var väl en bra idé. Men! Då måste vi smörja med solkräm, solen har ju kikat fram (härligt!) Ta fram passande kläder… Kissa… Solkrämen kladdar, jag KAN SJÄLV! Vill ha stiftet, inte den där kladdiga krämen. Jag fick ju smörja själv igår? Var är stiftet då, kan du inte ta tuben istället nurå? Plötsligt: en blöja bajsfull. Var är solhattarna, nej, hjälmen? Men vi kan inte cykla på trampcykeln när jag måste springa bakom, då blir ju Mia så ledsen du vet, när vi springer ifrån…? JOOOO! Du lovade! Nej, alltså jag menade balanscykeln som du kan cykla på själv… Jahapp. Jahapp. Då cyklar vi inte alls då. Dumma mamma!

Och jag ser DN som jag lagt fram bredvid kaffekoppen med svalnat kaffe i, den jag skulle bläddra igenom när barnen lekte i det öppna fönstret av ro, det man aldrig vet när det smäller igen, när det öppnas igen.

Men, nu tror jag mig se ett mönster i vårt dygn för att kunna förutse när och varför luckorna infinner sig. Då är det bra att vara snabb med kaffet, passa på att ta disken, ringa nån eller vad det nu kan vara. För snart är det dags att gå på arbetspasset igen.

Annonser

Allt jag vill skriva om

Är allas hjärnor funtade på så vis att de suktar efter att tankar och händelser prompt behöver skrivas ned? Min hjärna funkar så i alla fall, vilket är oerhört frustrerande då endast 0,5% av allt verkligen hamnar på pränt.

Det är därför man har en blogg! Tanken är så oerhört god!

Ofta vill jag skriva om vardagen och småbarnslivet, men nu när jag väl sitter här vid datorn för att faktiskt pränta – då känns ämnet inte alls lika absurt/intressant att hålla på och skriva om.

Vadå liksom, det är så här det är.

I skrivande stund är det sommarlov, lilla Mia sover i vagnen i hallen efter en förmiddag med klassiska 2-års-beteenden efter att hon inte fick cykla på fritidsets cyklar på skolgården där vi dumt nog lekte före lunch. Aj, mitt knä! (Om att unna sig att sköta sig själv vill jag också skriva).

Hon har sovit otäckt länge och kommer ej att slockna före 22 ikväll.

Nora målar ”en djungelmålning” med sina händer. Vi är alla förkylda.

Vill ni läsa om vardagen, småbarnslivet och annat? Jag struntar i och för sig i vilket, skriver väl ändå när det bli av.

Hej!

Avslut

Idag var det först avslutningslunch med åk 9 och sedan avslutningsfest på förskolan (stora barnet).

Vemod är ordet. Men samtidigt, eufori.

För trots att det finns en sorgsenhet i avsked, avslut och de muntra sommarsångerna, så pirrar det i magen. Det pirrar av det nya som väntar, att barnen ska växa, att nya elever ska börja, att sommaren ska ta vid på riktigt.

Trots att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna när mitt barn stod på scen och trallade ”Turistens klagan” på föris idag, önskar jag knappast att min snart 5-åring blir en dag yngre. Mina tankar for iväg till henne som bebis och halsen värkte av vemodstårar som ville ut, men herre gud: väx, väx, väx! Det är det enda jag vill, att vi ska komma framåt, uppåt – men inte utan högtiderna.

Några av 9:orna som jag pratade med idag verkade lite oroliga inför skolavslutningen. De visste inte hur de skulle reagera när de lämnar deras enda skola, där de varit nästan varje dag i tio år. Och jag tänker att det är därför vi har själva ceremonin: skolavslutning. Vi tar avskedet på allvar, firar och sörjer, ser framåt.

Nu väntar studentmottagning, skolavslutning, sommarlov.

Sov gott!

 

Trädgårdsmagi

Om man stoppar ned potatis i jord så kommer det snart små, små blad. Det sägs att det ska bli nya potatisar under bladen, i jorden, men jag är tveksam.

Här kommer spänstigt grönt. Vitlök, tjoho, som pressar sig upp! Imorgon ska jag kolla om den visat sitt nylle.

Massor av vitlök:

Prästkragarna höll vad de lovat, de kom tillbaka och det med råge. Knopparna står redo:

En annan perenn historia. Jag tror knappt att det är sant. Veronika heter den <3

Fläsket

Det är måndag, klockan är snart 18.00. Potatisen kokar.

Nora står på pallen, skalar morötter.

– Vad blir det för mat enklien? säger hon, tittar på vacuumpaketet på diskbänken. Blir det korv?

– Nej du… Det kanske ser ut som korv och är nästan korv faktiskt, men det där är ett paket med…

Jag famlar efter ordet.

– Det blir fläsk, ungefär som bacon är det.

Paketet med ”stekfläsk” inhandlades till rätten pasta carbonara men jag fick lova att ändra matplaner i sista sekund pga pastahelg => potatis och fläsk, ta da!

Hon krafsar på morötterna med skalaren.

– Mm vad gott det ska bli, säger hon och gode gud hoppas hon gillar stekfläsk, tänker jag.

– Fläsk, det är sånt man dricker också! utbrister Nora, stannar upp i skalandet, tittar på mig.

Jag tittar frågande på na’. Hon fortsätter:

– Ja, sånt som vuxna dricker asså.

Hon låter övertygad, men någonting har hon ju fattat fel?

– Nja, inte kan man dricka fläsk, va? försöker jag, men hon ger sig inte.

– Joho! envisas hon.

Min hjärna brinner. Vad fan menar hon?

– Aaah! säger jag, poletten har ramlat ned.

– Läsk ja. Det har du rätt i, det är sånt som vuxna dricker…

– Läsk och fläsk, det rimmar! säger Nora och skalar vidare.

(Och hon åt som en häst om den åt gris).

tulip-skivat-stekflaesk-375-g_vacuum_lige-v2

Nu

Googlar knäledsartros här på kvällskvisten.

Klockan är snart 22, dags att sova.

Åt en GOD middag som Per lagat när jag var i parken med barnen, parken som har GRUS som underlag istället för exempelvis GRÄS eller GUMMI! Fan, vad det dammar och Mia som inte kan gå utan som kryper överallt.

Fick med mig barnen till Ica för att hämta ett paket med kläder jag beställt till mig själv. Vad olika det kan se ut, va? På bilden och i lådan sen? Skickar tillbaka rubbet! Sparar pengar, sparar bomull, cha-cha-cha!

Jag har tagit mig in på Insta igen efter ”världshistoriens längsta Insta-pause”, som jag skrev på Insta idag när det uppdaterades för första gången på månader. Blir orolig och inte närvarande av det där mediet, märker det direkt, undrar hur jag ändå klarat av livet i så många år, trots Insta ständigt aktivt?

INSTA borde FÖRBJUDAS!

Apropå förbjudas. Sista tiden har jag börjat tänka förbjudna tankar om institutionen jag jobbar vid, inte själva arbetsplatsen utan företeelsen.

Det kommer inlägg om detta, jag svär, inte idag, inte imorgon, men framöver. Kort sagt så handlar det om att hela skolsystemet är… fruktansvärt exkluderande och lustdödande :(

Well, well cykelställ. Imorgon tar jag BiiLEN till jobbet för att dundra ut direkt till landet AW. Lyrrigt värre!

4-bildsserie 2018-05-24 kl. 22.09 (kompilerad).jpg