Fettis-dagen!

Det är fettisdag idag och vi är hos min mamma, dvs barnas mormor. Är även sportlov. Jag har varit dunder-mega-förkyld men idag piggare. Uuuh, ruggigt att vara sjuk. Man blir så trött och ohandelskraftig så nu ligger man efter med både jobb och hushålle. Apropå hushålle, Lotta på Bråkmakargatan ville ju ha ett eget och Lotta skrevs av Astrid Lindgren som bekant. Denna skrev även Vi på Saltkråkan som jag bara sett serien av, aldrig läst boken. Men ikväll här hos mamma hittade jag hennes gamla exemplar från 1960-nånting och den knycker jag medsamma alltså – verkar ju urbra!

Fenomenal inledning:

Jättefint omslag:

(Goda semlor av mormor, inte för att suktas.)

Första dejten

Bästa tv-programmet just nu: Första dejten. Det kan vara pinis ibland, upp med skämskuddis, men oftast bara så otroligt härligt!

Dessutom, vilket man inte tror, ett program fullt av livsvisdom. Så många tankar om livet från deltagarna. Så många perspektiv på allt möjligt. Och i (några av) samtalen får vi ta del av både det ena och det andra som vidgar våra vyer.

Vanligt folk på restaurang som vill hitta kärleken, det kan inte bli bättre än så.

Men: killen som hustlade till sig maten genom att få sin dejt att pröjsa – FY FaaAAAn, då räckte inte kudden till och dessutom kollade jag helt själv och hade ingen att dela avgrundspinsamheten med. Det var verkligen INTE OKEJ ATT GÖRA SÅ!!! (Dejten verkade dock oberörd, trots detta fräcka grepp).

En annan grej apropå nota: de som låter sig bli bjudna, på ett mer hövligt sätt än exemplet ovan, men som tackar nej till en andra dejt – hur i hela tänker de?

Dagens tips! <3

En annan tv-recension hittas här: https://agneslarssons.wordpress.com/2017/06/28/bing-en-djuplodande-analys/

Titel står det här uppe innan man skriver nåt

Och här är det alldeles vitt.

Jag kände för att uppdatera plötsligt och började med att läsa igenom ett par inlägg från förr. Men så satt jag bara här och kollade på tomma rutan och ”Titel”.

Ikväll har jag och min lilla gulliga syster varit och löst ut hennes julklapp, nämligen dansföreställningen Snövit! Jättebra såklart. Svängig och härlig. Kanske inte the best I have seen, men allt kan’te vara bäst heller.

Äh, det får bli ett riktigt inlägg en annan dag, jag måste ju sova någon gång också.

Hej!

Hej dagboken!

Klockan är snart 22 och jag ska in i sömnens rike alldeles strax. (”Tänk på nåt härligt så somnar du snart”, säger jag ibland till Nora vid nattning, mysigt va?)

Jobbet är igång, ljuva sommarlovet är över (se inlägg nedan) och efter första CHOCKveckan är jag nu inne i ekorrehjulet och snurrar (muahhaa) runt, runt, utan att känna: ”måste lämna ekorrehjulet!!!”, fast det var det jag grubblade över hela sommarn’.

Ekorrehjulet är ju livet! Lämna 07, jobba med eleverna, springa hit och dit med kaffekoppen, hinna hämta i lagom tid, på med middagen, vara sur/glad/sur/glad, försöka natta, jobba lite vid köksbordet ibland, kolla halv rulle Beck, duscha, tvätta/vika förra veckans… Osv…

Radera Instan och in i hjulet, det är vad som gäller!

Sluta shoppa, cykla till jobbet!

Sluta blogga – börja jogga!!!

Eh, va?

Ja, du måste faktiskt TRÄNA.

Hur som helst. Klockan närmar sig 22 nu. Joggar imorrn! Tjoho, vi ses!

;)

Sommarlov – vad är det?

Behöver inte planera morgondagens outfit innan du går och lägger dig.

Vaknar fortfarande i ottan pga småbarn men det gör inget om du är trött.

Har mjuka kläder.

Varning: hämtar DN i brevlådan en bit bort och plockar ”en näve smultron” på vägen tillbaka.

Degar som jäser.

En ”strandväska” som alltid står redo.

Rutin på pastasallad.

Styra upp kaffetermos i en handvändning.

Vattnar för att du vill, inte för att du måste.

Diskar fem gånger om dagen med ett leende på läpparna.

Slösurfar utan dåligt samvete.

Tränar inte. (Borde väl!)

Du badar – om du vill.

Du badar inte – om du inte vill.

Luktar inte nyduschat/rena kläder/deo.

Solkräm med doft av charter.

Med mera

Med mera

Med mera


Texten ovan skrevs i en lucka av frid – som snart stängdes och någon ville cykla.

Detta fick mig att inse vad småbarnslivet handlar om, nämligen: luckorna, fönstren, hålen av andrum – eller vad vi nu ska kalla dem.

För plötsligt ville hon cykla och ja, det var väl en bra idé. Men! Då måste vi smörja med solkräm, solen har ju kikat fram (härligt!). Ta fram passande kläder… Kissa… Solkrämen kladdar, jag KAN SJÄLV! Vill ha stiftet, inte den där kladdiga krämen. Jag fick ju smörja själv igår? Var är stiftet då, kan du inte ta tuben istället nurå? Plötsligt: en blöja bajsfull. Var är solhattarna, nej, hjälmen? Men vi kan inte cykla på trampcykeln när jag måste springa bakom, då blir ju Mia så ledsen du vet, när vi springer ifrån…? JOOOO! Du lovade! Nej, alltså jag menade balanscykeln som du kan cykla på själv… Jahapp. Jahapp. Då cyklar vi inte alls då.

Och jag ser DN som jag lagt fram bredvid kaffekoppen med svalnat kaffe i, den jag skulle bläddra igenom när barnen lekte i det öppna fönstret av ro, det man aldrig vet när det smäller igen, när det öppnas igen.

Men, nu tror jag mig se ett mönster i vårt dygn för att kunna förutse när och varför luckorna infinner sig. Då är det bra att vara snabb med kaffet, passa på att ta disken, ringa nån eller vad det nu kan vara. För snart är det dags att gå på arbetspasset igen.

Allt jag vill skriva om

Är allas hjärnor funtade på så vis att de suktar efter att tankar och händelser prompt behöver skrivas ned? Min hjärna funkar så i alla fall, vilket är oerhört frustrerande då endast 0,5% av allt verkligen hamnar på pränt.

Det är därför man har en blogg! Tanken är så oerhört god!

Ofta vill jag skriva om vardagen och småbarnslivet, men nu när jag väl sitter här vid datorn för att faktiskt pränta – då känns ämnet inte alls lika absurt/intressant att hålla på och skriva om.

Vadå liksom, det är så här det är.

I skrivande stund är det sommarlov, lilla Mia sover i vagnen i hallen efter en förmiddag med klassiska 2-års-beteenden efter att hon inte fick cykla på fritidsets cyklar på skolgården där vi dumt nog lekte före lunch. Aj, mitt knä! (Om att unna sig att sköta sig själv vill jag också skriva).

Hon har sovit otäckt länge och kommer ej att slockna före 22 ikväll.

Nora målar ”en djungelmålning” med sina händer. Vi är alla förkylda.

Vill ni läsa om vardagen, småbarnslivet och annat? Jag struntar i och för sig i vilket, skriver väl ändå när det bli av.

Hej!