Bing – en djuplodande analys

Här följer ett långt inlägg om tv-serien Bing. Sätt dig tillrätta, lås badrumsdörren, plugga i mobilladdaren: nu kör vi!

Bing, vem är då Bing? Jo, det är en kanin som bor tillsammans med Flopp, som också är en kanin vad jag förstår. Bing är väsentligt större än Flopp till storlek, men Flopp är äldre. Är Flopp Bings pappa? Det framgår inte. Helt klart vårdnadshavare av något slag i alla fall. Bings bästa kompis är Soola, en elefant i samma storlek som Bing. Soolas vårdnadshavare (mamma?) heter Amma och är också en elefant, blå till färgen och i samma size som lilla Flopp.

Bing är inte bara en animerad kaninkaraktär utan också namnet på en av Noras genom tiderna absoluta favorit-serie. Episoderna är cirka sju minuter långa och handlar om Bings vardag. Alltid stöter han på ett problem av något slag, en point of no return, som dock alltid får en klockren upplösning. Alltid konstruktiv och utvecklande. Varje episod avslutas med en sammanfattning gjord av Bing själv där han reflekterar över sitt problem.

Hemma hos Amma och Soola bedrivs förskoleverksamhet där Bing och Soola vistas om dagarna tillsammans med Pando och Kajsa. Flopp är också med och backar upp Amma i ledarskapet.

Jag har funderat över vad i denna tv-serie som får Nora att sitta så trollbunden. Och efter en del analyserande har jag nog ett svar. Det är Bings utopiska värld som lockar! En verklighetsbeskrivning bortom verkligheten själv. Ett paradis, kanske?

Låt oss börja analysen för att se hur detta hänger ihop!

MILJÖ
Den vanligaste miljön som dyker upp är Bings hem. Han och Flopp bor i ett sådant radhusliknande hus med en trädgård på baksidan, typiskt engelskt känns det. Hemma hos Flopp och Bing är det alltid städat, ordning och reda, var sak har sin plats. Världen som de lever i är ju animerad och påhittad, men samtidigt med en verklighetskänsla. På väggarna i hallen sitter t.ex. fotografier av Bing som bebis. Flopp dricker presso-kaffe. På kylskåpet: Bings teckningar.

En annan miljö är Ammas förskola, som också är Soolas och Ammas hem vad jag förstår. Inredningen är lite så antroposof-aktig med valv, gult och blått. I ett avsnitt får barnen måla blommor på en vägg och denna vägg fortsätter vara målad i avsnitten som följer.

Ofta är Bing i parken där det alltid är rent och fräscht. Det finns både lekparker med färgglada klätterställningar och en större stadspark med änder, hundar, glasskiosk, osv… Ibland går Flopp och Bing för att handla i ”Ellas affär” (som har både mat och leksaker) och ibland är de i trädgården bakom huset (med prunkande växter, klargrön gräsmatta och såklart en skojig groda). 

Själva samhället som Bing lever i är färgglatt, ljust, rent och fint. Intro-musiken är uppiggande och karaktärernas röster låter glada och snälla.

KARAKTÄRER

Bing
Bing är tv-seriens huvudperson och gestaltas i form av en kanin. Åldern är något oklar, med runt fyra-fem år gammal skulle jag gissa. För en två-tre-åring som Nora ligger alltså Bings över hennes utvecklingsnivå, vilket såklart är spännande och lärorikt att titta på.

Bing är en glad kanin, full av förväntningar på allt som ska ske. Han är hjälpsam och snäll och vill egentligen inget ont. Försiktig, avvaktande och lite rädd är ytterligare egenskaper.

Flopp
Två gånger i denna evighetslånga tv-serie har jag sett att Flopp gett uttryck för egna behov. Dels när han ska göra sig en kopp kaffe (”Nu ska det bli gott med en rykande het kopp kaffe”) och när han är förkyld (slumrar i soffan när Bing läser för honom). Annars är han Bings ständiga skugga, inte på ett oroligt övervakande sätt, utan på ett behagligt avstånd. Lagom med luft emellan, anpassat till Bings rörelsebehov.

Soola
Soola och Bing är absoluta BFF:s. Soola är en glad elefant.

Skulle gärna slippa genusperspektivet i denna analys för då blir inlägget tre gånger så långt (kanske får göra en separat genusanalys senare), men det vore konstigt att inte nämna det faktum att Soola som är en hon också är ”den duktiga”, ”den rediga” som ofta kommer med lösningsförslag eller visar hur det ska vara. Självklart är Soolas favoritfärg rosa och hon älskar glitter. Aldrig står Soola för de mer fartfyllda aktiviteterna (där rycker istället Pando in, se nedan) utan hon är istället en fena på det finmotoriska, som t.ex. pyssel. Dock skulle jag säga att Soola är snäppet ”tuffare” och modigare än Bing vilket kan ses som uppfriskande.

Amma
Denna lilla blåa elefant är liksom Flopp en stabil och lugn vuxengestalt som rör sig i bakgrunden, på lagom avstånd, kring barnen. Hon kan nog vara lite mer bestämd än Flopp och har vid ett par tillfällen uttryckt att hon varit lite less på småbarnslivet (med en lätt suck). Amma är lite såhär: ”Okej ungar, kom igen nu då!” eller: ”Varför står jag här alldeles ensam och väntar på att ni ska komma och tvätta händerna?”

Hon skulle aldrig komma med tomma hot á la: ”Om inte du kommer nu så går jag hem utan dig!” Men hon har ändå lite vassare ton mot barnen än Flopp.

Pando
Pando är också en nära kompis till Bing, även om de är synnerligen olika varandra. Han agerar symbol för det grovmotoriska, balans och styrka. Ofta behöver Pando visa Bing hur han ska åka i den nya höga rutschkanan eller hur man åker skateboard. Ofta blir det konflikt i form av att Pando gått fram för snabbt, där Bing inte alltid är med på noterna.

Pandos mamma heter Ella, hon har kvarterets affär.

Kajsa
Kajsa är äldre än de andra barnen och bebisen Charlies storasyster (tror jag). Kajsa är ofta en förebild för de andra och visar hur man ska göra. Hon är själv noga med att poängtera sitt övertag, samtidigt som vi vuxna betraktare kan se hur liten också hon fortfarande är då hon inte alltid förstår konsekvenserna av sitt eget handlande.

(Kajsas favoritfärg är lila… Stannar där.)

Charlie
Självklart har serien också en bebis-karaktär. Denna lilla Charlie visar allt som Bing en gång inte kunde, men som han nu har lärt sig. Charlie lär också Bing acceptans inför att behöva vänta eller anpassa leken till någon annans nivå. För Nora blir Charlie en symbol för sin nytillkomna lillasyster och cirkeln äro sluten!

(Djur
Ofta förekommer olika djur i serien. I trädgården finns en groda, utanför Ellas affär katten Algot, i parken: änder och hundar.)

SLUTSATS

Mitt ständiga dåliga samvete över Noras ”skärmtid” blir ironiskt nog inte bättre av att hon också betraktar en oklanderligt perfekt värld från smuliga soffan utan piffade soffkuddar. Men också är jag glad åt att det är just Bing som är hennes favoritserie och inte något skrikigt, härjigt som t.ex. ”Prinsessan”, ”Wiska”, etc…

Bing och Nora (och jag!) har många likheter med varandra. De kastar sig inte i okänt vatten, utan vill först titta på, försöka med hjälp och bestämma själv när det är dags. Nora får självklart stöttning av sina föräldrar, m.fl. Men hon har knappast en liten Flopp som ständig pedagogisk följeslagare.

Flopp är som Bings personliga Lev Vygotskij. Bings ”proximala utvecklingszon” ligger aldrig för nära, aldrig för långt bort. Ibland behövs bara en gnutta stöttning för att han ska nå över sitt hinder. Ibland behöver han se en kompis göra, för att sedan våga själv eller härma. Ibland rycker Flopp in och visar, men drar sig sedan undan.

Detta behöver analyseras mer noga, men jag tror inte att jag hört Flopp säga ”nej” eller ”inte” särskilt ofta. Istället vänder han på formuleringarna för att komma undan den negativa tonen och ofta ställer han frågor för att Bing själv ska komma med lösningen eller svaret. ALDRIG tappar Flopp humöret. ALLTID lyckas han vända något negativt till något positivt.

Jag ser Flopps storlek som en symbol för att han inte ska ”stå över” barnet, han är ju redan i maktposition som vuxen. Vi kan jämföra med att vuxna ofta sätter sig på huk och pratar med barn. Och som lärare tänker jag ofta på detta vid t.ex. utvecklingssamtal eller andra känsliga samtal, att inte ”stå över” rent fysiskt. (Ehm, ofta är jag visserligen kortare än eleverna men, men…)

Det är något kittlande med att kliva in i en annan värld, en ”perfekt värld”. Jag kommer att tänka på serien Big little lies där alla bor i svinlyxiga hus vid havet någonstans i en lyxig liten exklusiv del i det stora landet Amerika. Mammorna som är hemmafruar skjutsar sina finklädda barn till skolan i en varsin stadsjeep och alla är självklart vansinnessnygga. Miljöerna i Big little lies är lika rena och fräscha som i Bing (men inte utan problem såklart). 

Låt oss släppa alla ramar för en stund? En lek jag hittat på: vilken stekargrej skulle du välja om du fick ett lyx-frikort? Du behöver ej ta hänsyn till miljö, principer, ideologi eller liknande. Själv väljer jag jeepen. Den där stora, blänkande svarta. Den där som jag sitter högt i och ser ned på mina losers till medtrafikanter ifrån. Den där som axar snabbare än snubben i filen bredvid. Den som matchar mina billiga H&M-solisar eftersom frikortet är förbrukat. 

Slutsatsen får väl bli att detta med en 2, snart 3-årings skärmtid inte är så himla stor sak egentligen. Hon vill väl liksom en annan fly undan verkligheten ibland, gå in i berättelsernas värld, drömma sig bort. Jag brukar fråga mig: hur klarade de sig innan skärmens tid, föräldrarna dvs? Vad gjorde mamma och pappa med en gnällig Agnes år 1987 när lillsyrran skulle ha sitt och middagen inte var klar och klockan inte var 18.15 då Björne stod till tjänst? Ingen aning alls, faktiskt! 

Annonser

2 reaktioner på ”Bing – en djuplodande analys

  1. Tack för dina tankar om Bing och i synnerhet Flopp. Jag får inte grepp om vem denna lilla livsguide är eller vad han är. Lite av ett Freudianskt överjag nästan. Oklart. Men en kanin är han iaf inte 😊.

    Gilla

  2. Hej. Vad härligt det var att läsa om Bing och Hans kompisar, du har verkligen ett skönt sätt att skriva på. Tack för en underhållande text.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s