Bara göre!

NYTRÄNAD PERSON MED LASAGNE I HANDEN

Det kan inte vara möjligt att andra känner samma motstånd som jag gör inför att träna. Då skulle det pratas mer om detta!

Men jag gjorde det ändå. Så nära, nära att vika av. Hitta anledningar och ursäkter. Nähe nä! In med dig, på med tightsen och LYYYYFT!!!!

Tränaren på de där passen kan vara en av de snällaste personerna på denna jord. Exakt en sån jag behöver när jag ska träna. Hon talar om hur långt det är kvar på övningarna, uppmanar att ta en kort paus om vi behöver samt ger massor av beröm.

Och jag känner mig SÅ STARK! Fast jag knappt kan göra en armhävning (true ståry förstår du).

Jag är speedad. Hälsan själv. Back 2 bizniz.

Fältöversten

När jag gick i gymnasiet och skulle bli journalist, då praktiserade jag i två veckor på en liten ful gratistidning med alldeles för lyxigt kontor på Karlaplan (tidningen lades ned ganska strax därefter).

Matlåda var sjukt pinsamt. Minns en korv stroganoff i Big Pack-låda som jag micrade med blossande kinder. Kunde knappt äta. Istället slank jag ned till Fältöversten, köpte en sallad och ibland McD (också stört pinis, men billigt).

Idag var jag där i Fältöversten igen för att luncha med en innerstadspingla. Hittade knappt upp ur tunnelbanan på denna främmande mark (hänger bara i Ringen och Sickla), men när jag såg McD kom jag ihåg alltihop. Drömmarna. Hur jag vandrade runt i drömmarna om framtiden. Om pengar, om allt jag skulle köpa där i Fältöversten sen när jag hade pengar.

Drömde om att skriva saker. Vad vet jag inte och visste nog inte då heller. Men en redaktion skulle det vara! Luncher och pappersmuggar med kaffe.

Drömde om att promenera eller cykla till jobbet för jag bodde ju i stan, i drömmen. Och jobbade typ där, Karlaplan.

Detta var på den tiden då jag fortfarande läste tidningar som t.ex. Elle. Av någon anledning såg jag mig alltid i rutig kjol, tjocka strumpbyxor, stövletter och självklart den där luxuösa handbagen. Mulburry troligast med rutigt foder. Tror det är en modebild från just Elle anno 2001 vid höstlövsfond som etsat sig fast.

Jag drömde om Carrie innan jag ens sett SATC S01.

I alla fall, back to Fältöversten 2018. Jag träffade pinglan på Thelins, åt spätta med remouladsås och potatis. Tog ett varv i Fältöversten sen, kände på hur det var att vara vuxen. Vuxen med pengar på kortet i en plånbok lika gammal som mina journalistfantasier.

(Men jag köpte (nästan) ingenting).

Dream big, little pig.

Semestern förresten

Vill ha semester alltid. Vill vara ledig, i solen, på resa, bada, äta pommes, rostat bröd, un cortado.

Hur får man till det i vardan’, den här fantastiska känslan av ledighet och lugn?

Rostbröd i frysen och en espressomaskin, är det grejen eller?

Denna kortvariga semester, flyktiga stund i solen och sen back to life back to reality. Du skoningslösa taxiparkering i minusgrader och mörker. Redan dagen därpå väntar everyday life och väskor med smutstvätt och sandiga sandaler i plastpåsar. Ofta får de stå alldeles för länge i hallen innan det stökats undan. Är väl för jobbigt att ta i? Shortsen och linnena. Solkrämen.

Bit ihop. Bit ihop.

Skönhetsblogg

Googlade på nagelband. Jag har fått min farmors tjocka som klättrar långt upp på de små, runda nagelytorna (också farmors). Söta, visst. Men ett sjå att hålla ordning på om jag vill ha fina naglar och något så när en yta för lack.

Hittade detta inlägg: http://blogg.veckorevyn.com/hiilen/2013/08/19/aldrig-mer-torra-nagelband/

Klockrent! Måste skaffa en olja!

Eh va? Hade du inte fattat det Agnes, att du måste ha en nagelbandsolja?

Eh, ja?! Och? Vad fick du luft ifrån? Bara för att du sitter och masserar nagelbanden varje kväll framför teven medan jag skriver på min bok eller läser poesi?

Kollade lite här: https://www.bangerhead.se/nagelbandsolja
Skulle ”klicka hem” nåt. Men så ba:

HELT SERIÖST?

Funkar det inte med olivolja/rapsolja/kokosolja/mandelolja/barnolja/hudkräm/BREGOTT?

Jag TROR JU INTE på sådana där små flaskor för 189 kronor med en blandning av XX-extrakt och ZZ-mineraler och YY-vitaminer. Ibland vacklar jag dock och inbillar mig att det där är sanningen. Att jag missat något essentiellt som alla andra tjejer fattade för länge sedan. Och jag googlar nagelbandsolja eller liknande. Igen.

Nähe ni. Jag och farmor. För oss duger det med margarin, eller så får det vara!

Dagens liknelse 

Att krypa ned för natten mellan Nora och Mia i dubbelsängen, det är som att gå och lägga sig längst in förpiken i en trång segelbåt med hällregn och hala klippor utanför. Har man en gång lagt sig då ligger man där man ligger. Mycket kiss ska tränga på för att det ska vara värt det. Och extremt mycket obekvämt ska det vara för att bemöda sig med att ändra ställning med risk för att släppa in kalluft/mygg resp. väcka de små.

At skriva enn bok

Vad mycket lättare det verkar vara ”att skriva en bok” än vad det är.

Vad enkelt det är att ha en idé.

Vad sinnessjukt många detaljer man sedan stöter på!

Vad stort ett projekt kan bli om man inte har satt några gränser.

Vad bra det är att kunna dutt-skriva i anteckningar osv. men vad klurigt det är att pussla ihop ett.

Vad svårt det är att hitta ett system bland sina mappar i datorn sen.

Så tänker jag: äh, nu kör jag. Nu börjar jag om från början och bara skriver.

Men stöter såklart på samma trubbel igen.

Ht 17

Jag ska inte ha för höga krav på hösten, min andra föräldraledighet då jag lämnar kl 09 och hämtar kl 15. Nej. Fokus är: barnen och maten! Hemmafru-stil. Få allt att funka med förhoppning om nöjda barn och lugna föräldrar. Ganska städat hem. 

Men! Om (!!?) luckor finnes är detta prio:

1) Motionsspår + mama-jympa i v-rummet (vill inte men måste!)

2) Böcker (så många jag vill läsa, viktigt också att ladda innan jag börjar jobba igen). Tråkigt att jag helst inte läser ljudbok :(

3) Skriva (ja, jag har ett skrivprojekt på gång sedan X antal år tillbaka, vore kul att klämma ut mer substans).
Var bara det!! #höstpepp

”Småbarnsåren”

Ja! De är jobbiga. Försöker att njuta, vara närvarande, lägga egna intressen åt sidan, på väntelistan. 

Men ändå frustrationen över allt det jag vill som inte hinns med. Funkar en lista som botemedel?? 

Läsa (detta prioriterar jag dock men vill oftare och mer sammanhängande.)

Skriva (alla dessa idéer, oavslutade mobilanteckningar. Vänta bara… Om c:a 20 år kommer min bästsäljare även i pocket.)

Laga mat (prioriteras. Men föga spännande, inget nytt, inget för avancerat.)

Ha fint hemma (prioriteras ej. Längtar!)

Odla (går bra att göra med en 3-åring men kräver ju sin planering och inköp, kunskap etc.)

Nyhetsflödet (0 koll. Försöker snappa upp ett och annat via radions surr men måste ibland stänga av då 3-åringens visserligen ack så charmiga: ”vad sa hon? Vem är det? Är det mamman? Är barnet sjuk? [p1 Kropp & själ om tidigt åldrande]”, liksom tar över både radiopratet och leken eller vad vi nu pysslade med.)

Rita/måla (gör mkt med barnet men helt utan plan/fokus. Bara penselföring mot kopieringspapper med rufsig pensel.)

Vara snygg (orkar ej prioritera detta, som tex snygga kläder, fixade naglar och hår. Jättetråkigt och deppigt och klyschigt.)

Va?! Det funkade!! Känns genast bättre faktiskt :DD 

Och nu ska jag diska.

Nähe

Agnes Larsson? Vi är lite sena. Bara lite!

Ok, inga problem. Bloggar vidare, surfar runt. 

Agnes Larsson? Hemskt ledsen. Vi har en akut-situation, du kommer få vänta lite till. 

Akut-situation, ok ok. I am waiting. Och där ute i hettan går den höggravida barnvakten runt runt. Men ok ok.

Agnes Larsson? Nu är det så här att vi kommer inte hinna med dig idag. 

Och så kom det sig att jag slapp sprutan i tandköttet. 

Vi har en akutsituation här. Det är verkligen akut! 

Jag slapp borren, sugen, krafset, ilandet. Lämnade Folktandvården med hundra procent känsel och en ny inbokad tid. 

Ni tror att jag var nöjd med detta? Nej, inte ett dugg! Jag var så arg och ledsen och snopen och besviken. Jag ville få det gjort, stryka ett streck över alltihop, bli en hel person utan hål! Vid entrén mötte jag tandläkaren själv, småspringandes med nåt papper till vårdcentralen som ligger vägg i vägg, hon bad om ursäkt, hon såg stressad ut, uppe i varv. Rufsigt hår och rosiga kinder.

Så jag sa väl: det är ok… sånt som händer.

Men. Det den sönderstressade tandläkaren ej visste var vad den besvikna patienten skulle komma att göra direkt efteråt som straff. Nämligen: gå rätt in på Ica och köpa en stor påse godis! 

Tandjävel

Bloggar från tandläkarstolen nästan, väntrummet åtminstone. 

Så var man spänd i varenda liten muskel, biter ihop, andas inte. Yrsel, illamående, sus i huvudet i öronen. 

Ska försöka andas djupt nu. Låta det hända bara, tänka på nåt, nåt som, som bloggen kanske? Vad jag ska blogga om förutom tandläkarbesök. 

Lyssna på Skäringer och Mannheimer tänker jag mig denna gång. Snål-fan har ju slut på Storytels prova-på (hur ska nu bokklubbsboken bli klar hade jag tänkt?). 

Men måste komma ihåg att öka volymen, överrösta borren som tar sig in i tanden, köra in den där råa göteborgskan längst in i medvetandet bort från äckelpäckel-tandläkarlukten. 

Sånt skitproblem att noja upp sig för sådant här va? Men känns det bättre med skvalrock a la Alanis Morrissette i väntrummet? NEJ! 

NO FILTER