Håller med om så mycket

Läser Jesper Juul för tillfället och försöker lära mig ett och annat om barnuppfostran. Känner att jag blir en lite smartare morsa, men även en bättre lärare och medmänniska faktiskt. Bemärk detta t.ex.:

”Barn respekterar inte sina föräldrars gränser på grund av att föräldrarna kan argumentera för dem. De respekterar gränserna för att de respekterar personen som har dem. Haltande förklaringar – tillkomna i stunden – försvagar gränserna. Det är bättre att säga sanningen: ‘Jag vet inte varför jag tycker så, men det gör jag i alla fall. Det är så jag vill ha det.’
Det är för övrigt en bra förebild för barnen som allteftersom de växer upp på egen hand skall ta ställning till alkohol, kriminalitet, narkotika och dylikt. Det är ett stöd för dem att veta att man faktiskt kan följa sin inre röst, även om omgivningen utsätter en för påtryckningar och även om man själv inte kan övertyga andra om det rätta eller förnuftiga i ens åsikt.”

Jag håller verkligen med Jesper om detta befriande förhållningssätt till sina egna åsikter. Jag upprepar:

”/…/ att man faktiskt kan följa sin inre röst, även om omgivningen utsätter en för påtryckningar och även om man själv inte kan övertyga andra om det rätta eller förnuftiga i ens åsikt.”

Fattar ni? Jag känner vad jag känner, att detta är rätt väg att gå och jag är din vårdnadshavare/lärare/medmänniska, varför jag står fast vid min åsikt den här gången. Nu blir det såhär. Och så släpper jag ögonkontakten och fortsätter med nästa syssla, eller vad nu Juul skulle ha sagt.

Charlotte kommenterade igår på mitt bokköpinlägg nedan, att man faktiskt får shoppa ibland + att de som har gjort själva böckerna ju måste få stålars. Sanning! Jag håller med!
+ Att man inte alltid måste kunna argumentera för sin sak, utan det räcker med att följa sin inre röst. Sin shoppingröst.

Nu börjar Lyxfällan! Hej!

budgettavla2

 

Annonser

Borde och vill

IMG_9714Borde plugga nu, men vill bara ägna mig åt WordPress. Uppdatera bloggen alltså. Skulle vilja skriva något här varje dag, lägga upp lite snygga bilder osv. Skaffa lite sköna läsare som väntar på mina inlägg.

Men så är det inte nu. Nu råder  t i d s b r i s t.

Längtar fortfarande tills jag blir pensionär, fortfarande eftersom jag gjort det sedan jag var barn. Då ska det uppdateras! Och så läser jag Tom Malmquists bok där flickvännen plötsligt insjuknar och dör mitt i deras bästa bebistid. Nej, ens innan hon hinner träffa sin bebis! Så jävla vidrigt orättvist. LÄNGTA INTE TILL PENSIONEN för fan. Nu, nu, nu. Bara att leva nu som gäller ju.

NU är det höst. Favoritårstid för mig och många andra. Sommarens hetta (nåja) har bytts ut mot frisk luft. Fula bomullsklänningar som inte sitter som de ska har bytts ut mot riktiga kläder. Luft och påklätt, det gillar jag.

Hur barnet ska klä sig är ett större mysterium. Ständigt denna undran: är hon för kall, är hon för varm? Konstant i över ett år nu.

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv – så heter Malmquists bok ja. Den läser jag för tillfället, med ett lätt illamående. Om det känns så bara att läsa boken – hur i hela världen känns det då att verkligen vara med om allt han varit med om? Samtidigt gillar jag inte den kommentaren: ”jag skulle aldrig klara av det där”. Vadå ”klara av”? Har Malmquist ”klarat av” nåt? Är han extra duktig? Eller kanske har han inte sörjt riktigt ordentligt? Om man analyserar den kommentaren: ”jag skulle aldrig klara av det där”, då är den mycket märklig tycker jag.

Kanske blir allt märkligt när man analyserar det, ni kanske fattar vad jag menar. Man ”klarar” allt. Vad som nu menas med att ”klara av”.

DSC_5687BÅTUPPTAGNING = HÖST <3