Dödssvampen

DSC_9172Har din Instafeed också sin värsta skogsperiod just nu? Blivit som förvandlad till en överfull svampkorg i motljus? Bildtext: ”nu har man att göra” och på tidningspapper på köksborden ligger berg av ätbar, orensad svamp?

Mellan uppdateringarna traskar ni runt bland mossa och rötter. Hoppfulla krafsanden bland bruna löv, tappra steg vidare till nästa hög. Stövlarna är på, mössan har letats fram bland vinterbråten, någon gammal H&M-jacka i militärstil, ”svampplockarjackan” kommer till användning.

Även Per pratar om svampen, att ”det vore fint att hitta lite svamp. Undrar var den finns här ute på landet?”

Så stod vi på stranden, jag och Nora i lördags. Vi gjorde en bana i sanden till lilla bilen så att den skulle åka rätt ner i sjön. Sedan ville hon upp på berget där borta så vi gick dit, blickade ut över vattnet och mitt hjärta klappade så hårt för september. Men strax ville hon ner igen, till Mia som inte skulle vara alldeles ensam nere i vagnen enligt Nora men som sov helt perfekt enligt mig. Helt perfekt för att passa på att äventyra med Nora på ett berg. Lära henne ett och annat om skog och mark, för titta DÄR! Titta Nora, ser du svampen? Det är en flugsvamp och den är LIVSFARLIG, GIFTIG.

”Jag tycker om sån där flugvamp”, svarade hon. ”Nåja, den får man bara titta på”, sa jag. ”Men här… här är en annan… Vad i? Trattis?!” mumlade jag medan Nora drog i mig för att gå tillbaka. ”Nu ska de få se! Per kommer ju bli helt till sig.”

Nora lekte vidare med bilen och jag googlade på svampar. Som ni förstått kan jag 0,0 om denna växtfamilj och jag är så ointresserad, det enda jag vill åt är likes. Under rubriken Trattkantarell listades ett gäng som lätt kan förväxlas med den smarriga trattisen. De såg helt annorlunda ut allihop så jag förstod inte alls hur någon skulle kunna förväxla. Ju längre ned i listan jag kom desto mer säker blev jag på att det var en trattkantarell jag höll i handen.

Som tur var, höll koncentrationen till den allra sista i listan. Den som svampguiden påstod var ytterst sällsynt att man förväxlade med trattkantarell. Den som jag höll i handen. Som vore den en brännhet manet slängde jag svampen ifrån mig på marken med ett ”IIIIH!”-ljud.

Det var en DÖDSSVAMP jag plockat! En asgiftig, dödskallemärkt toppig giftspindling. Cortinarius rubellus!

Vi packade ihop bilen, hinken, spaden. Tjongade iväg bananskalen i skogen. Lommade tillbaka. Det blir inga svamphögar på mitt köksbord. Faktum är att jag inte ens köper kantareller för jag orkar inte rensa dem. Jag beundrar ert tålamod i skog och mark, men till alla andra wannabes där ute vill jag också utfärda en varning för Cortinarius – skrämmande lik den ack så populära trattkantarellen.

DSC_9170

DSC_9175

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s