Kra kra, flax flax

Sista dagen hemma sjuk och jag tittar på Det vilda Skandinavien (SVT). För första gången har man lyckats filma ett björnide på så nära håll. Yrvakna ungar som vinglar ut i vårsolen och en stor, lugn, överbeskyddande mamma som håller vakt medan ungarna undersöker omgivningarna, busar med varandra, klättrar i träd. Också älgarna som kämpade över den strömma älven var en mäktig syn, trots lilla kalven som inte orkade utan blev lämnad till sitt öde.

Men så fort det börjar handla om fåglar så slutar jag att titta. Dessa oberäkneliga fjäderfän med hårda näbbar och ryckiga rörelser. I den tomma blicken har de något lömskt och när de går till attack mot varandra uppstår ett okontrollerat fladder med fjädrar och annat bös som flyger åt alla håll.

Jag har försökt att inte göra någon grej av att jag går omvägar på torg för att slippa passera grupperna av duvor som hänger där. Att jag helst inte väntar på pendeltåget på Centralstationen utomhus beror inte bara på trängseln och den allmänt otrevliga miljön, nej, för har ni sett vilka som sitter där uppe på bjälkarna och håller hov?

På Skansen eller på en mindre djurpark/4H-gård för den delen låter man ofta höns, gäss och andra flygkunniga ströva fritt – något som gör min picnicstund allt annat än rofylld.

Aldrig glömmer jag hos pappa när jag var yngre, när en liten sparv flög in i lägenheten, in i mitt rum. Alldeles galen var den såklart för att inte komma ut genom glaset, men ändå se himlen där ute så självklar. Jag glömmer det aldrig, denna lilla inkräktare som det kanske var synd om, men som fick mig att drabbas av en panikartad äckelkänsla.

Jag har försökt att inte göra någon grej av att jag inte gillar fåglar – jag vill inte karakterisera levande varelser så, jo, kanske råttor, men alltså fåglar: som folk generellt sett tycker är härliga, det känns inte acceptabelt.

Visst, jag möter hellre än tjäder än en brunbjörn om jag är ensam i skogen (eller i djurparken utanför sin bur för den delen). Men när det gäller att i närbild följa deras vardagsliv, då föredrar jag de fjäderlösa.

PS. Konstigt nog är det roligt att rita fåglar. Så någonting gott ska det väl komma ur dem också!

9c574-uggla_linda2

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s